Jörgen Fogelklou (SD) har blivit en belastning för sitt parti. Finns det någon väg ut?

Sverigedemokraternas kommunalråd och gruppledare i Göteborg Jörgen Fogelklou har blivit ett problem för sitt parti. Och inte bara för sitt parti, utan i förlängningen också för Sverigedemokraternas tänkta samarbetspartners Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

I samband med att inloggningsuppgifter till tusentals Flashback-konton läckte 2015 offentliggjordes uppgifter om kontot ”afghan”. Kontot hade registrerats med mejladressen jorgen@bird.se tillhörandes Jörgen Fogelklou. Kontot hade publicerat avskyvärda rasistiska och nazistiska inlägg. 

”juden är roten till allt ont....men självfallet skall vi bekämpa all form av ondska i vårt eget land, så som [n-ordet], kamelfösaren, pedofildyrkare och andra våldsmän.”

”jag skulle gladeligen deportera varenda jävla svartskalle i dag! Sieg Heil!”

"Det mest logiska vore naturligtvis att ta till vapen. Ett snabbt, billigt och effektivt sätt att bli kvitt problemet en gång för alla. Tyvärr är inte alla redo för en sådan drastisk metod.”

Jörgen Fogelklou förnekar att han skrivit dessa inlägg, Sverigedemokraterna valde då att inte utreda anklagelserna mot honom. Men nu har Aftonbladet publicerat material som ytterligare stärker misstankarna att det verkligen är Fogelklou som skrivit dessa inlägg. Fogelklou fortsätter neka. Denna gång har Sverigedemokraterna initierat en utredning för att skapa klarhet i frågan.

Problemet för Sverigedemokraterna - och i förlängningen för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - är följande.

Antingen bekräftas misstankarna mot Jörgen Fogelklou och då måsta han avgå. Då väcks frågan om varför Sverigedemokraterna aktivt valde att inte utreda anklagelserna mot honom när de först fördes fram för några år sedan. Inte förrän Aftonbladet publicerar nya uppgifter väljer Sverigedemokraterna att utreda saken. Hur trovärdig är Sverigedemokraternas princip om nolltolerans mot rasism om partiet tar så lätt på anklagelser som sedan visar sig vara sanna?

Eller så går det inte att belägga anklagelserna mot Jörgen Fogelklou. Då kan han sitta kvar. Men misstankarna mot honom kommer sannolikt att kvarstå. Det är i princip omöjligt för hnom att bevisa sin oskuld. Och eftersom politik inte handlar om juridik utan om förtroende så kommer Jörgen Fogellou även fortsättningsvis att vara en belastning för sitt parti. Han blir också - oavsett om han skrev dessa inlägg eller ej - en påminnelse för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna om vilken sorts parti de är  de väljer att aktivt söka samarbete med och vars aktiva stöd de kommer att vara beroende av för att kunna bilda regering.

En sak skulle Jörgen Fogelklou kunna göra för att hjälpa sitt parti och dess tänkta samarbetspartners ur knipan. Om han avgår - samtidigt som han står fast vid sin oskuld - med motiveringen att han inser att han står i vägen för sitt parti så blir det ingen utredning och frågan om hans agerande tappar sin politiska nerv. I dagsläget tyder inget på att han Fogelklou är villig att ta det steget.

Sex dagar kvar till valet - de rödgröna i knapp ledning

I dag är det sex dagar kvar till valet. I de allra flesta opinionsmätningarna har de rödgröna partierna en liten ledning över allianspartierna. I dagens DN/Ipsos skiljer det 3.5 procentenheter till de rödgrönas fördel, i SvD/Sifo är avståndet 4.0 enheter. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna stärker överlag sina ställningar i opinionen, Socialdemokraterna har hejdat nedgången och går sakta uppåt. Moderaterna måste känna stark oro när partiet nu tycks närma sig Anna Kinberg Batra-nivåer.

Ni vet väl om att Wikipedia har en sida som systematiskt redovisar samtliga partisympatimätningar under mandatperioden. Den är väldigt användbar för den som vill följa opinionsutvecklingen över tid.

Sverigedemokraterna har inga bra dagar. Jimmie Åkesson imponerade inte i gårdagens partiledarutfrågning, för att uttrycka det milt. Han bottnade inte alls i partiets egen budget, utan programledarna fick artigt vägleda och korrigera honom. I kunskapstestet trodde han på fullt allvar att Sverige genomfört en folkomröstning om kvinnlig rösträtt (under lite vilka som skulle ha varit röstberättigade i den...) och hans kunskaper om svensk historia låg på en sådan nivå att han knappast hade godkänts i det medborgarskapstest som hans eget parti så varmt förespråkar. Och i SVT Agenda ställdes han i en duell om EU mot Carl Bildt och hur det gick kan ni lätt räkna ut själva.

Sverigedemokraternas rasism och nazistiska förflutna tränger igenom på flera håll - i dag berättar Expressen om hur Sverigedemokraternas ordförande i Tierp sprider rasistiska texter och skämtar om att gasa judar. I går berättade GT om hur Sverigedemokraternas ordförande i Göteborg Jörgen Fogelklou mordhotat en annan partimedlem. Allt detta höjer förstås tröskeln för allianspartierna att samverka med Sverigedemokraterna.

Väldigt mycket talar nu för att det blir ett jämnt valresultat. Det block som vinner starkast väljarstöd skaffar sig en stor fördel inför den stundande regeringsbildningen. Blir allianspartierna störst talar väldigt mycket för att vi får en moderatledd regering. Blir de rödgröna störst har jag väldigt svårt att se en moderatledd regering - så det är väldigt mycket som står på spel. Det är oerhört viktigt att Sverigedemokraterna inte tillåts få något politiskt inflytande. Så håll i nu.

Sverigedemokrater hånar öppet 15-årig pojke som är med i TV. Hur lågt kan man sjunka?

Ibland överstiger fördomsfullheten och elakheten inom Sverigedemokraterna till och med mina värsta aningar. I lördags medverkade fem högstadieelever i in panel i Nyhetsmorgon i TV4, där de fick tillfälle att ställa frågor till utbildningsminister Gustav Fridolin. Strax efter inslaget började framträdande representanter för Sverigedemokraterna öppet håna en av de pojkar som deltog i panelen.

"Klasskompisar..." skrev Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth i samband med att han publicerade en bild på panelen på Facebook med anspelning på att en av pojkarna var större än sina skolkamrater och dessutom hade skäggväxt. Inlägget delades av riksdagsledamoten Linus Bylund och en snarlik kommentar publicerades av distriktsordföranden i Göteborg Jörgen Fogelklou. I en kommentar fyllde Kent Ekeroth på med att pojken "självmant valde att sitta i tv och låtsas vara 15" och antydde därmed att pojken var ett ensamkommande flyktingbarn som ljugit om sin ålder.

Problemet för Sverigedemokraterna är bara att pojken inte alls är något ensamkommande flyktingbarn. Han kom till Sverige när han var sex år gammal och har svenskt personnummer. Panelisterna var inte lika gamla eftersom de inte var klasskamrater utan gick i årskurserna sju till nio. Men de framträdande Sverigedemokraterna gick på sin rasistiska intitution, struntade i att kolla fakta och hånade en 15-årig pojke som var med i en elevpanel i TV. Det är så lågt att man knappast kan tro att det är sant.

Kan ni tänka er ledande företrädare för till exempel Liberalerna, Socialdemokraterna eller Centerpartiet öppet håna 15-åriga skolpojkar på ett sådant sätt? Nej, självklart inte.

Sverigedemokraterna är inget "vanligt" parti. De senaste veckornas vittnesbörd om partiets fäste i den rasistiska myllan är dessvärre mycket talande. Riksdagsledamoten Anna Hagwalls antisemitiska tankefigurer om behovet av att stoppa judisk maktkoncentration i svenska medier och partiets ekonomisk-politiske talesperson Oskar Sjöstedts gapflabbande åt ett skämt där hans nazistiska arbetskamrater sparkar på ett får samtidigt som de skriker "Die Juden" är bara ett par exempel.

Observera att det inte handlar om gräsrötter eller enskilda partimedlemmar. Det handlar om partiets främsta företrädare, riksdagsledamöter och sakpolitiska talespersoner.

Det blir alltmer synligt att Sverigedemokraterna inte bara har rasistiska rötter. Partiet är impregnerat av rasism.

Flera har skrivit bra om de framträdande Sverigedemokraternas öppna hån mot den 15-årige pojken. Den anti-rasistiska granskningssajten Inte Rasist, Men... skrev den artikel som legat till grund för de senaste dagarnas debatt. Den liberale ledarskribenten Csaba Bene Perlenberg skriver träffande i GT, och så gör också Caroline Rhawi i Expressen och Susanne Sjöstedt för Allehanda. Eller varför inte Sanna Rayman i Dagens Samhälle.