How dare you!

Change is coming, whether you like it or not, sa Greta Thunberg i sitt tal i dag på FN:s extrainsatta klimatmöte i New York, och tillade: The eyes of all future generations are upon you. And if you choose to fail us I say we will never forgive you.

The times they are a-changin', sjöng Bob Dylan i en sång på albumet med samma namn från 1964, och tillade: Your sons and your daughters are beyond your command, your old road is rapidly agin'.

Båda hade rätt. Bob Dylans sång förebådade det auktoritetsuppror vi förknippar med 1968 och som förändrade världen och vårt sätt att leva tillsammans. Händelseutvecklingen kring 1968 var en liberal revolution där individens rättigheter, jämställdhet, och det fria valet av livsstil, partner och utbildning fick prägla det nya samhällsbygget. Greta Thunberg är en del av en global rörelse som redan förändrat världen och vårt sätt att leva tillsammans. Klimatfrågorna präglar politik och samhälle på ett sätt som är irreversibelt - det går inte att vrida tillbaka klockan igen. Frågan är inte om vi kommer att utveckla ett mer hållbart sätt att producera och konsumera på - utan hur det kommer att gå till och hur fort det kommer att gå. Och om det kommer att gå fort nog...

 How dare you, frågade sig Greta Thunberg, how dare you continue to look away, and come here saying that you are doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere in sight.

Ja, det är en bra fråga. Det är svårare att hitta ett bra svar.

Var så modig du bara kan

I dag är det valdag - demokratins högtidsdag. Denna gång präglas valdagen av lite mindre glädje och mer av allvar och beslutsamhet än vad jag kan minnas från tidigare. Auktoritära, antidemokratiska krafter har vuxit sig starka och många uppfattar demokratins liberala grundvärden som hotade.

Det gäller att stå emot och att inte falla undan. Själv har jag funnit kraft och uppmuntran i Timothy Snyders manifest "On Tyranny" från 2017. Timothy Snyder är professor i historia vid Yale university. I sin text formulerar han 20 punkter baserade på lärdomar från europeisk historia under det senaste århundradet i hur vi bäst agerar för att stå emot totalitära tendenser och hoten mot demokratin. Snyder skriver: Europas 1900-talshistoria visar oss att samhällen kan brytas ner, demokratier falla, etik smulas sönder, och vanliga människor kan plötsligt stå där över dödsgroparna med gevär i händerna. Varje individ har ett eget ansvar för att se till att vi inte ska hamna där igen.

I dag då vi går till vallokalen för att efter bästa förmåga värna demokratin och bekämpa totalitära tendenser är det särskilt tre av Snyders 20 punkter jag vill lyfta fram.

Do not obey in advance. Lyd inte i förväg. Mycket av auktoritarismens makt baseras på att medborgarna frivilligt och förebyggande underkastar sig de repressiva krafternas vilja. En sådan föregripande följsamhet visar de auktoritära krafterna vad som är möjligt och påskyndar vägen till ofrihet. Inför detta val tänker jag på hur de repressiva krafternas retorik förskjutit samhällsdebatten och att vi nu talar om flyktingar och utsatta grupper på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Och utvecklingen har gått oroväckande snabbt. Det gäller att stå emot. 

Defend an institution. Försvara institutionerna. Demokratins instituioner har den kraft medborgarna ger dem - om vi släpper taget om dem och tror att de kan försvara sig själva så utlämnar vi dem till repressionens krafter. Inför detta val tänker jag på de auktoritära högerkrafternas attacker på fria medier, särskilt public service-företagen. Polen och Ungern är oroväckande exempel på hur demokratins institutioner som domstolar och public service blir de repressiva krafternas första måltavla. Så försvara institutionerna och deras oberoende - då försvarar du också demokratin.

Be as courageous as you can. Var så modig du bara kan. Det är lätt att säga att någon ska vara modig. För mig är mod att följa sitt hjärtas väg, även om vägen är besvärlig, och att alltid värna demokratins grundvärden och dessa våra minsta. Som Bob Dylan uttrycker det: May you always be courageous, stand upright and be strong.

Timothy Snyders bok finns även i svensk översättning och kan beställas här. 

 

Nobelpriset och Bob Dylan

I skrivande stund har Bob Dylan fortfarande inte kommenterat att han fått Nobelpriset. Det är faktiskt lite cool. Hans officiella hemsida toppar i stället med reklam för hans monumentala box med 36 stycken CD från turnéåret 1966.

Tänk om han inte tar emot priset? Jag minns TV-bilderna från prisutdelningen av Polar Music Prize 2000, då jag mest satt och oroade mig över att Bob Dylan skulle avlida innan ceremonin var slut. Ett obekvämare pristagarminspel är svårt att föreställa sig.

År 1964 tilldelades Jean-Paul Sartre Nobelpriset i litteratur - men avböjde. Sartres motivering var att han aldrig tog emot officiella utmärkelser. Bob Dylan har tagit emot flera pris tidigare, och kan inte använda den motiveringen.

Jag tillhör dem som tycker det var roligt och bra att Bob Dylan tilldelades priset. Jag tolkar den inflammerade debatt som pågår mer som att den handlar om vad vi idag bör betrakta som "litteratur" än om vad man tycker om Bob Dylan. (Även om Per Svensson - som jag annars ofta läser med välbehag - i en pejorativ karatäristik i SVT Aktuellt kallade Dylan för "en trubadur".) Svenska Akademien bidrar genom att ge Dylan priset till att utforska litteraturbegreppets gränser, och det tycker jag är utmärkt.

Angående gränsöverskridande pristagare nominerade jag själv en gång Astrid Lindgren till Nobelpris - men inte i litteratur, utan till fredspriset. Min motivering till nomineringen återfinns här.

I det nämnda inslaget i SVT Aktuellt utpekade programledaren Nike Nylander musikern Mikael Wiehe som den främste svenske översättaren av Bob Dylans texter. Okej, jag ska inte anmäla inslaget till Granskningsnämnden för Radio och TV för bristande opartiskhet. Men i min (och hustruns) bok är Ola Magnell klart vassare. Som fredagshälsning bjuder jag därför på hela Ola Magnells översättning av Dylans "Absolutely Sweet Marie", i form av Isa Bell (album: Gaia, 1983):
 
Isa Bell

Jag vankar längs den blanka trottoaren
Genom glaset till en regnig akvarell
Det är höst igen, stegen styr mot baren
En frihamn för en rastlös ex-rebell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Jag söker dej i regnet, å jag fryser
Av stänket från en bil i en rondell
Du svarar inte men din lampa lyser
Och din hoj står olåst i ditt cykelställ
Men var är du i kväll, Isa Bell

Att få mej över krönet
Det vet du att du kan
Jag klättrar som en stenbock
Och dör som vattuman

Jag släntrar längs miljöer som dom skövlar
Passerar Café Operas kökartell
Jag står i foajén med gummistövlar
Och får kalla blickar från en sval gasell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Alla kan gå vilse nån gång
Om det blir kris
Men inte alltför många
Är som du, lyckligtvis

För Vino blir min öppna gard begärlig
Han ältar nån sorts sextitalsappell
"En laglös måste också vara ärlig"
En tjyv är inte alltid kriminell
Men var är du i kväll, Isa Bell

Jag är inte galen men jag har talanger
Och månen är som fullast just i kväll
Jag kan sluta yla men aldrig byta genre
Så länge du har nyckeln till mitt tjäll
Så var är du i kväll, Isa Bell

Varför jag tror att Åsa Romson i morgon väljs till nytt språkrör för Miljöpartiet

Uppdatering lördag kl 16.20: Som jag antog i bloggposten nedan blev det inte så jämnt mellan Åsa Romson och Mikaela Valtersson som de flesta hade trott. Åsa Romson fick i stället hela 68 procent av rösterna, mot bara 20 procent för Mikaela Valtersson.

Jag har stor respekt för Mikaela Valterssons engagemang och politiska skicklighet, men tror ändå att det var klokt att välja Romson. Miljöpartiet kommer nu att behålla sin rödgröna profil och förstärker sin ställning som ett parti som skiljer sig från de andra.

Jag är också avundsjuk på Miljöpartiets sätt att hantera valet av nya språkrör, jämfört med den slutna och föråldrade process som präglade Socialdemokraternas val av Håkan Juholt. Till den socialdemokratiska organisationskommittén säger jag: Se och lär!

*

Vi har gått från att ha uppfattats som bakåtsträvare till att nu uppfattas som ett av de mest framtidsinriktade partierna i Sverige. Så formulerade sig Miljöpartiets avgående språkrör Maria Wetterstrand i sitt avskedstal inför partiets kongress i Karlstad i dag.

Så mycket bättre kan partiets framgångssaga inte beskrivas. Miljöpartiet har förmått vara ett parti i tiden, lyckats peka ut och gestalta vår tids problem och utmaningar. Det som var omodernt i början av 1980-talet är i dag i högsta grad modernt. Utvecklingen säger en del om Miljöpartiet, men kanske än mer om vår tid. Your old road is rapidly aging, sjöng Dylan och Miljöpartiet förstod det bättre än de flesta av sina konkurrenter.

Hur kommer då Miljöpartiet att hantera sina framgångar? Kommer partiet att behålla sin ställning som "outsider" (om än en regeringsfähig sådan) eller kommer partiet att utvecklas till ett mer traditionellt, etablerat parti bland alla andra? Morgondagens val av nya språkrör kan ge viss vägledning.

Vi vet att Gustav Fridolin kommer att väljas. Men vem blir hans kamrat - valberedningens förslag Åsa Romson eller utmanaren Mikaela Valtersson? Många menar att Åsa Romson kommer att väljas eftersom hon starkare än Valtersson personifierar den "gröna" essensen i Miljöpartiet. Experterna tvekar och spår en jämn omröstning i morgon.

Själv tror jag att Åsa Romson vinner ganska klart. Dels för att hon har en grönare profil än Valtersson och dessutom är valberedningens förslag. Men Romson har också - vilket jag tycker är bortglömt i diskussionen - större trovärdighet i andra för Miljöpartiet viktiga frågor och då framför allt flykting- och asylpolitiken.

I P1 Morgon i morse sade Valtersson explicit att hon inte kunde välja mellan Moderaterna och Vänsterpartiet - hon tyckte lika illa om båda partierna. Men i flykting- och asylpolitiken (liksom i andra för Miljöpartiet viktiga frågor som utrikes- och säkerhetspolitik, biståndspolitik, integritet/FRA-lagen) ligger Vänsterpartiet betydligt närmare Miljöpartiet än vad Moderaterna gör. Betydelsen av dessa frågor inom Miljöpartiet skall inte underskattas, särskilt inte bland kongressombuden.

Därför tror jag att Åsa Romson i morgon lördag med relativt god marginal tillsammans med Gustav Fridolin väljs till nytt språkrör för Miljöpartiet.