I praktiken är det förstås inte alltid så. Människor bedömer ibland argument inte enbart utitfrån argumentets bärighet i sig, utan också utifrån vem som framför argumentet. Har man förtroende för budbäraren tenderar man att tillgodogöra sig argumenten på ett mer positivt sätt än om samma argument framförs av en person man inte har förtroende för. Om en läkare argumenterar för varför ett visst ämne är skadligt väger det i allmänhet tyngre än om en lekman framför exakt samma argument.
Jag kommer att tänka på argumentets primat när jag läser en artikel av Tobias Lagerfeldt på Aftonbladet Debatt där författaren argumenterar för att asylsökande och papperslösa i Sverige borde få rösträtt. Artikeln är välskriven och argumenten framförs på ett sakligt sätt. Författaren presenterar sig som juridikstuderande vid Stockholms universitet och volontär vid Refugees Welcome.
Det är bara ett fel. Det verkar inte finnas någon person som heter Tobias Lagerfeldt. Så snart detta avslöjas upphör allt intresse för argumenten i artikeln. Oavsett om debattartikeln var skriven under pseudonym eller om den var ett konstprojekt är det svårt att nu hitta någon som vill diskutera sakfrågan. Avsändaren har betydelse. Argumenten kan inte isoleras från den avsikt som avsändaren kan tänkas ha. Argumentets primat gäller inte. Eller?
Det hör till saken att ståndpunkten som framförs i artikeln - att asylsökande och papperslösa borde ha rösträtt - är mycket ovanlig. Nyhetsvärdet för artikeln låg i att det fanns en person som faktiskt stod för denna ståndpunkt och förmådde argumentera för den. När denne person nu inte finns så försvinner också nyhetsintresset.
