En enig partistyrelse beslöt idag att Liberalerna kommer att rösta emot varje regering där Sverigedemokraterna ingår. Det är på flera sätt ett modigt beslut. (Även om en del säkert skulle kalla det dumdristigt i stället för modigt.)
1) Det blir nu svårare för Liberalerna att få stödröster från moderata och kristdemokratiska partisympatisörer. Eftersom Liberalerna sedan lång tid ligger en bra bit under fyraprocentsspärren uppfattar många det som nödvändigt för Liberalerna att få stödröster för att kunna hålla sig kvar i riksdagen.
2) Beslutet skadar Tidösamarbetet. Även om Simona Mohamsson i sin artikel idag på DN Debatt lovprisade Tidösamarbetet innebär beslutet att det nu blir mycket svårare för Ulf Kristersson att hävda att han har ett trovärdigt regeringsalternativ. Sverigedemokraterna har ju redan gjort klart att de kommer att rösta nej till varje regering de inte själva är en del av. Tidigare har Kristersson kunnat pressa Magdalena Andersson med frågan om hur hennes regering ska se ut. Nu är det jämnt skägg mellan blocken i regeringsfrågan.
3) Simona Mohamsson sätter sig själv på spel. Liberalerna är splittrade i regeringsfrågan. Flera framträdande liberaler har offentligt förklarat att de inte har något emot att regera tillsammans med Sverigedemokraterna. Simona Mohamsson kunde valt att försöka hålla ihop sitt parti genom att hålla alla dörrar öppna i regeringsfrågan. Nu vill hon i stället hålla ihop sitt parti genom att peka med hela handen och köra över den del av partiet som accepterar samarbete med Sverigedemokraterna. Det är modigt och ett uttryck för vilja att visa politiskt ledarskap.
Kommer Liberalernas vägval att fungera? Nja. Regeringsfrågan får av allt att döma en dominerande plats i valrörelsen. Vilka nya väljare ska söka sig till Liberalerna för att ersätta de sannolikt förlorade stödröstarna? Kanske hade några centerpartister eller miljöpartister - eller till och med socialdemokrater (!) - kunnat tänka sig ett sådant steg om de varit säkra på att Liberalerna skulle hålla fast vid sin linje efter valet. Men någon sådan säkerhet finns ju inte. Som Liberalernas förre partiledare Johan Pehrson själv uttryckte det: “När man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet – så säger man en sak efter valet.”
Men försöka duger. Simona Mohamsson har valt en offensiv linje, i stället för att sitta still i Tidö-båten och hoppas på stödröster. Det är trots allt en attityd jag uppskattar.
Foto: Saga Widlund
3 kommentarer:
Folkpartiets vägval:
- Politiskt mod eller dumdristighet?
ELLER
- Enda möjliga ståndpunkten eller Syntax error?
Väljarna begriper så klart att ekvationen
inte går ihop på någon av kanterna. (inkluderar V + C).
Men, Mohamssons förslag är inte alls obegåvatd kompromiss, dvs hylla den väg Korvgubben slog in på,
och lyckades med, och samtidigt hantera Fp:s vänsterflygel, och försöka gjuta lite hopp i Stockholmsliberlerna, dvs konkurrera med den nya Sheriffen i stan, Centerpartiets nya hatt.
Förslaget går att likna vid
skylten om syrgas inför start i flygkabinen:
"Innan du räddar ditt barn - se först till att rädda dig själv"
Finns det någon annan väg ut ur dilemmat?
Nooshi:
"Vp kommer att fälla alla regeringar vi inte ingår i". ->
inkluderar det en regering med C? som är mer ekonomiskt höger än Fp?
Jimmy:
"Sd kommer antingen vara ett regeringsparti
eller oppositionsparti efter valet 2026. "
Hm, ska Sd opponera/fälla både M eller S-regering, jo det har de greppat och då blir det extraval, dvs chicken race,
och ny press på alla, inkl de stackars Folkpartiklarna.
Så här har det lite varit ända sedan 2010, (när
M fick gira vänster för att få ihop en borgerlig budget
med stöd av Mp och ledde till en genomklappning
för hela alliansbygget). Detta innebär rimligtvis att
våra partier, rakt över disk alla, ställs för vissa pedagogiska utmaningar inför valet. Det kommer att bli örongodis, när våra politiska reportrar ska bena ut sakernas tillstånd. Blir trots allt bra underhållning och förhoppningsvis högt intresse från väljarna att rösta,
när nu frågan överlämnas utan någon egentlig lösning
på ekvationen. S.W
UB: En enig partistyrelse beslöt idag
att (Fp) kommer att rösta emot varje
regering där SD ingår.
sw Inget nytt under solen, samma policy som tidigare
och förklaringen bakom partiledarbytet. JP fick inte
med sig partiet inför valet på vad som komma skulle
och valde avgå med en fjäder i hatten.
Fp är minst två partier som ligger i brygga, därtill huvudstadsliberaler mot resten av landet. Trots
allt behöver Fp även sina partigängare i Stockholm,
även om falangerna inte kommer överens om Sd.
Trots allt prisar Mohamsson Tidöavtalet, och inkluderar därmed Sd sakpolitikt, dvs företrädarens verv. Det ska framhållas som den andra sidan av myntet. Till och med
Sd begriper att Fp krävs om det ska bli någon fortsättning
på regerandet, (även om Sd är mer trygga att gå i opposition 4 år än vad M är)
Inför 2026 gör partiledningen nu tvärt om - inget mer
hattande med interndemokrati.
0. Internt smideri på kammaren (kansliet / Riksdagsgr)
1. Sedan partiledaren på DN-debatt pronomen: "Jag".
2. Därefter partistyrelsen, som råkade vara helt
enig, enligt p.0.
3. Därefter lämnas frågan över till Folktinget, eller
vad Folkisarnas årsmöte nu kallas.
4. Därefter lämnas frågan till väljarna, och i vart
fall nås borgfred internt.
Bakgrund
I valet 2018 fick Fp 5,5% där partiet började dala i opinionen efter Januariavtalet. I februari hade Fp halkat ner till 3,3% med ngn enstaka undersökning på 2,5%, -> panik. I februari kastade Björklund in handduken under dråpliga kommunikativa former. För inte hade Fp
varit överens om Ja, ens med
"tillintetgörandeklausulen" om att Vänsterpartiet inte
fanns, mer än som gul knapp (dörrmatta) med rollen att
möjliggöra liberal politik, (känns igen).
Väljarna som röstat Fp gillade inte uppgörelsen.
Sabuni valdes (på bekostnad av urfolkisen Ullenhag) för att verka för en ny borgerlig regering, en kursändring gällande Sd, som partiet tidigare tagit starkt avstånd från. I november 2021 meddelade Sabuni att Fp kan samarbeta med Sd, men hon fick det inte lätt därefter.
Trots allt gjorde hon ett jordfräsjobb och bröt ny mark.
I augusti 2019 studsade Fp således tillbaka på 4,4 % - efter att Sabuni blivit vald 28 juni. Sedan började det dala
när det vankades valår 2021:
........ Fp %
Jan. - 3.0
Febr - 2,8
mars - 2,4 %
april - 2,6 %
maj - 2,9 % Sabuni kastar in handduken
juli - 4,2 % Grill-Persson fixar biffen
aug. 5,2
sept - 5,1
Val: - 4,6 % - förhandsbesked UK som statsminister
...................... (Medan C tappade 7 mandat).
Det är detta Mohmsson har att spela med.
En svår hand, men inte hopplösa kort.
Folkisarna har legat i opinionsbrygga allt sedan
februari 2019, efter decemberöverenskommelsen,
och det vet de om.
Alla bakomliggande maktspelare finns kvar och det
finns bara två statsministerkandidater:
1. Magda
2. Ulf.
S.W
Guldgossen Emil Källström avgick i augusti 2021.
I C:s eftervalsanalys står:
"Mycket talar för att det dåliga opinionsmässiga utgångsläget inför valrörelsen kan förklaras
av partiets vägval i samband med regeringskrisen sommaren 2021 och månaderna som följde.
När högern och vänstern gick ihop för att förstöra det gynnsamma politiska spelfält som vi hade skapat genom januariavtalet, valde vi att lägga oss i stället för att syna."
"Våra ställningstaganden i statsministeromröstningarna och i budgetomröstningen i november 2021 skapade osäkerhet internt och otydlighet externt om Centerpartiets syn på regeringsfrågan och vilka trovärdiga regeringsalternativ som partiet skulle kunna tänkas ingå i."
" 2022 års valrörelse var präglad av hårda ord och ilska men också av hat, hot och trakasserier. Den hårda tonen riktades mot många som kampanjade oavsett parti, men Center-partiet och vår partiledare var särskilt utsatt."
Källa: Eftervalsanalys C, sid 9
https://www.centerpartiet.se/download/18.4e7cf7a51866cc5c7e838/1676877375666/Centerpartiets%20valanalys%202022.pdf
Efterträdaren har kvar samma dilemma
- Hur ska jag klara av att gå till val och regera under rådande omständigheter:
A. Magda inkluderat Nooshi?
B. Ulf inkluderat Jimmy?
Journalisterna kommer inte att ge sig,
utan fortsätta vilja få svar på en olösbar ekvation.
Även Folk- och centerpartister har behov av nattsömn och ett rimligt psykosocialt mående.
Denna rond vann Hatt,
hon fick tillbaka sitt liv och slipper löpa gatlopp.
Går man till val på värderingar framför sakpolitik,
kan det gå dåligt, som C 2014 eller bra, som C 2018.
Ska man fokusera på sakpolitik kommer man sällan
undan regeringsfrågan. Hatt försökte reformera sakpolitiken, och gick nog in i väggen. Detta begrep
Emil K förvisso redan 2021. Fru Lööf kastade in handduken och lämnade över rodret till Demirok.
Nu kommer näste till kvarn. Samma ekvation :-)
S.W
Skicka en kommentar