Liberalernas föreslagna ordförande Simona Mohamsson har under hela sin tid som politiker profilerat sig som en benhård kritiker av Sverigedemokraterna. Det var Sverigedemokraternas framgångar som fick henne att engagera sig i politiken, och hon var en av Tidöavtalets starkaste liberala kritiker. Men den som hoppats på att Simona Mohansson som föreslagen partiordförande skulle fortsätta att uttala kritik mot SD och till SD-samarbete måste ha blivit djupt besviken efter pressträffen där hon presenterades som valberedningens förslag. Simona Mohamsson var i sina svar på journalisternas frågor mycket tydlig med att inte säga explicit nej till att sitta i en regering tillsammans med Jimmie Åkesson. Hon betonade också att hon ändrat uppfattning om Tidöavtalet. Det går fort i politiken ibland.
Simona Mohamsson använde också alla de kodord som används av de borgerliga politiker som förordar SD-samarbete: sakfrågorna främst, möjlighet att få igenom liberal politik, lösa samhällsproblem, hantera stora utmaningar.
Det är möjligt att Simona Mohamsson väljer att just nu försöka hålla korten tätt mot kroppen för att inte förvärra den interna splittringen i partiet. Men att leda är inte bara att lyssna in vad som sägs och tycks i partiet - att leda är också att visa vägen och själv ha en åsikt i avgörande frågor.
Det är främst regeringsfrågan som får väljare att stödrösta på partier. Därför är tydlighet i regeringsfrågan avgörande för Liberalerna. Men här ställs partiet inför ett (tillsynes) olösbart dilemma. För det första: Om partiet inte tar ställning i regeringsfrågan före valet minskar sannolikt antalet stödröster betänkligt. För det andra: Om partiet säger fortsatt nej till att släppa fram en regering där Sverigedemokraterna ingår minskar också antalet stödröster, i alla fall de som skulle ha kommit från Moderaterna. För det tredje: Om partiet ändrar linje och säger ja till att släppa fram eller till och med medverka i en regering där Sverigedemokraterna ingår kommer man säkertatt få en hel del stödröster från Moderaterna, men till priset av ytterligare intern splittring.
Regeringsfrågan kommer att förfölja Liberalerna ända fram till att vallokalerna stänger på kvällen söndagen den 13 september 2026. Vi får se hur Simona Mohamsson väljer att positionera sitt parti i detta trixiga politiska landskap. Själv gillar jag politiker som håller fast vid sina ideal, och inte vänder kappan efter valvinden.
1 kommentar:
Vart för folket (väljarna) Liberalerna (Folkpartiet :-)
Det är inte väldigt svårt att komma fram till,
de har inga större handlingsalternativ.
Först kommer magen, sedan moralen.
och med moral kan man anföra principer. Detta
var den kvistiga frågan för även C, - om man
kan tänka sig att samregera med V.
Annie Lööf lyckades
ducka den frågan inför och efter valet 2018. Bakgrunden
i sin tur att det blev väljarflykt från på den borgerliga kanten över till Sd, efter Reinfeldts gröna gir. Vilken i
sin tur berodde på att han vid tiden förstod att han
inte kunde sitta kvar (nya voteringsregler) om han
skulle ha med sig Fp och C i regeringen. Det blev
pannkaka och Sd blev vågmåstare, med allt vad det
innebar, inkl Decemberöverenskommelsen. Det har
nog fortfarande inte verkat/värkat klart.
C+Fp?
V <-> S + Mp < ------ > Kd + M <-> Sd
Kanterna kräver sina trubut, S och M med varsin
stabil hjälpryttare. Då kommer C + Fp i kläm.
Så har det varit sedan länge, och just dessa två
partier är de som försökt vara lite vaga när det
kommit till regeringsbildandet. Särskilt inför 2018
års val.
Vad ska Folkets partiklar göra?
Gå till val på en S-regering?
Det går, men är inte säkert att det går att sälja in.
De kan mörka, och säga att det är en öppen fråga,
eller så får de bekänna färg.
Med rådande opinionssiffror och ett år + 2 månader kvar till valet finns ingenting att be för.
3e vägen?
Jo, Fru Lööf försökte sig på den breda politiska mitten,
att kroka av både V och Sd, en variant på DÖ.
Det gick inte heller att sälja in.
Inför valet kommer väljarna att få välja:
Magda eller Ulf, som vanligt.
Jimmie kan inte bli vald (mer än teoretiskt)
Återstår att se hur C gör, det är minst lika
spännande. S.W
Skicka en kommentar