Så länge jag kan minnas har högern - oavsett rådande straffnivåer - propagerat för hårdare straff och - oavsett brottsutvecklingen - spridit bilden av en skenande brottslighet i Sverige. Allt från det tidiga 1970-talets Astrid "Batongmormor" Kristensson till dagens nyvalde Europaparlamentsledamot Tomas Tobé. (Ja, jag vet att gamle högerledaren Jarl Hjalmarson var ett positivt undantag, men det var före min tid.)
Jag har alltid irriterats av den signalpolitik som ständiga krav på hårdare straff och Krösa-Maja-inspirerade skildringar av brottsutvecklingen är ett uttryck för.
Jag tänker på Krösa-Maja och högerns kriminalpolitiska retorik när jag läser Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport om anmälda brott första halvåret 2019. Javisst - en del brott ökar något, som till exempel bedrägeri, misshandel och narkotikabrott. Men andra brottstyper minskar - till exempel stöld och bostadsinbrott. Brå skriver: Under första halvåret 2019 anmäldes 206 000 stöld- och tillgreppsbrott
(8 kap. brottsbalken), vilket är en minskning med 3 procent jämfört med
första halvåret 2018. Bostadsinbrotten minskade med 18 procent, till 6 850 anmälda brott. Av
dessa utgjorde villainbrotten 4 040 brott (−17 %) och lägenhetsinbrotten
2 810 brott (−21 %).
I ett lite längre perspektiv har brottsökningen planat ut, våldsbrotten inte ökat och ungas brottslighet minskat, skriver professorn i kriminologi Henrik Tham.
Vår tids stora problem med avseende på brottslighet är det gängrelaterade våldet (som vi ibland kallar "skjutningar"), där samhället trots kraftfulla insatser misslyckats med att åstadkomma en lösning. Det gör så ont att tänka på alla dessa människoliv som slocknar i förtid
och den sorg som följer för familjer och närstående. Om vi inte får
bukt med detta våld så riskerar förtroendet för samhällets institutioner
att urholkas.
Denna text är inspirerad av ett inlägg på Kriminologiposten där Sven-Åke Lindgren, professor emeritus i sociologi bloggar i syfte att förmedla forskningsbaserad kunskap om kriminologiska frågor. Följ den gärna.
Ha det bra Profs.Ulf Bjereld önskar Thomas
SvaraRaderaJag delar Din erfarenhet och historiebeskrivning. Med hårdare straff löser man brottligheten men, tyvärr, det är en illusion. Det visste förre högerledaren Jarl Hjalmarsson. Han höll en föreläsning för rätt länge sedan i riksdagens andra kammare om riksdagserfarenheten, och jag kastade in en fråga om hur han såg på sambandet mellan brott och straff. Han fullständigt exploderade: Det finns inga vetenskapliga eller erfarenhetsmässiga bevis för att fängelserna är svaret på brottsligheten sa han - och högermännen hukade sig i bänkarna.
SvaraRaderaVilseledande. Det (s) och regeringen inte vill veta och därför inte undersöka är vem
SvaraRaderaeller vilka som begår brotten. Den enkla sanningen är att den etniskt svenska delen
av befolkningen (med svensk bakgrund) uppvisar en under lång tid minskande brottslighet.
Majoriteten av brotten begås av dem som har utländsk bakgrund. Fastän de utgör endast
drygt 20% av befolkningen. Den mest brottsbenägna gruppen är andra generationens
invandrare. Engellau (Det goda samhället) har klarlagt detta och Sanandaji har samma
resonemang i boken Massutmaningen. Dessutom framgår det av Engellaus undersökning att
brottsbenägenheten (överrisken) i invandrargruppen vad gäller vissa brott idag är större
rel. genomsnittet för hela befolkningen än den var i senaste BRÅ (2005). Obs att BRÅ också
jämförde överrisken för samma socioekonomiska skikt, dvs med svensk resp med utländsk bakgrund, och fann överrisker för invandrad befolkning. Tro inte på Morgan Johansson! Utan
flera decenniers invandring en oerhört mycket billigare rättsapparat!
Det hela är ganska enkelt: Om man låser in yrkesbusarna så kan de inte begå brott under tiden. Tyvärr måste vi konstatera att många yrkesbusar inte kan/vill rehabiliteras till ett normalt och produktivt liv, och då är det bästa alternativet att de sitter bakom lås och bom. Det är dyrt och obekvämt, men effektivt.
SvaraRaderaVad gäller unga, så behöver många unga en väckningssignal (wake-up call). Men det finns också unga som med berått mod agerar bulvaner för att utnyttja ungdomsrabatten, eller som redan i tonåren blivit yrkeskriminella. Dessa två senare kategorier måste också spärras in länge och väl, både i avskräckande och förebyggande syfte.
Till slut har vi några nya brottstyper, tex gruppvåldtäkter, våldtäkter av barn i skolorna, eller industriellt bidragsfusk. Vad gäller dessa brott så tycks inte några timmars samtal med en socialtant eller böter som understiger de olagligt uttagna bidragen ha den avskräckande effekt som ett straff borde ha.
Straffen är bara en länk i en lång rad åtgärder som måste vidtagas för att få bukt med brottslighet. Andra länkar är till exempel att unga får sina straff omedelbart i jourdomstolar, att poliser syns mer på gatorna, eller att mängdrabatten avskaffas och ersätts av mängdpålägg.
Homo Economicus