En av årets stora kulturhändelser är onekligen att Dan Berglund den 29 augusti släpper sitt första album på 20 år. Dan Berglund fick sitt genombrott 1975 med skivan "En järnarbetares visor". Därefter följde "Dan Berglund sjunger Rudolf Nilsen" (1977) samt "Den stora maskeraden" (1979). Dan Berglund blev - och är - kult, inte minst genom superhits som En Örgryteyngling, Visa till SAP samt vänsterns favoritallsång alla kategorier Mina herrar som räknar profiter.
I början av 1980-talet tappade Dan Berglund sin kommunistiska övertygelse och gick in i den stora tystnaden. Albumet "Vildmarken" från 1987 blev ett försök till comeback, men det sålde inte alls. De senaste åren har Dan Berglund gjort sporadiska framträdanden. Hans publik har mött honom inte bara med nostalgi utan framförallt med hopp om en rejäl återkomst.
Det skulle inte förvåna om tiden nu hunnit ikapp Dan Berglund - eller om det möjligen är Dan Berglund som hunnit ikapp tiden. Kanske får han äntligen sitt publika genombrott även bortom den vänster som för 30 år sedan tog honom till sitt hjärta.
De yttre förutsättningarna finns. På plattan medverkar bl a Göteborgssymfonikerna och på spåret "Hymn" sjunger Dan Berglund duett med Sofia Karlsson. Det ni, kära läsare!
Eller vad sägs om Iggy Pop & The Stooges som släppte sitt första album på 34 år!
SvaraRaderaMina herrar som räknar profiter
SvaraRaderaparasiter som styr detta land
ni ska få sopa i våra fabriker,
ert förbannade rövarband
vill jag minnas att den gick.
Gillade aldrig riktigt det där "sopa i fabriker" som något sorts straff, men så har jag ju aldrig attraherats av r:arnas klasskampsretorik.
Kanske dags för en nytolkning, typ "ni ska få servera i våra sallladsbarer" eller något liknande?
I Aktuellt i politiken (s) 14 1978 (24 augusti) skrev jag på recensionsavdelningen Spegeln under rubriken
SvaraRaderaNY RUDOLF NILSEN
“Dan Berglund sjunger Rudolf Nilsen” (Proletärkultur PROLP 177, distribution Plattlangarna) är bättre än till exempel Torgny Björks Rudolf Nilsen-LP. Framför allt är tonsättningarna stilsäkrare. Både de, arret och kompet anpassas till textmaterialet. Lyssna till exempel till den festliga “Åter till livet”!
Rudolf Nilsens kommunistiska övertygelse är inte särskilt påtaglig i de här texterna. Upplevelserna han förmedlar från sin proletära ursprungs- och livsmiljö är allmängiltiga och delas av den äldre generationen inom socialdemokratin.
Men i den avslutande sången, “Revolutionens röst”, finns den elitistiska leninismen:
“Ja, ge mig de bästa ibland er, och jag ska ge er allt.
Ingen kan veta förrn segern är min, hur mycket det verkligen gällde.
Kanhända det gäller att rädda vår jord. De bästa är kallade.”
Dan Berglund och Iggy Pop i all ära...Kjell Höglund dominerar. Bitter,tvivlande å trött på både Marx å Freud.
SvaraRaderaEn sann kulturprofil.
Vi mördades i den svenska industrin
SvaraRaderavi är femhundra per år som blir slaktade som svin
i fabrikerna där man suger ut vår märg
och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg
/ - - - /
Och genom maskinerna sjunger vi för er
studera Marx och Lenin och förena er
Klass mot klass måste striden stå
och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då
Jo, Rudolf Nilsen har jag alltid uppskattat.
SvaraRaderaSprang på en skiva i begagnat-affären i förra veckan: "Folk som har sånger kan inte dö" med Thorstein Bergman och Monica Zetterlund. Monica sjöng bl a "Låga över länderna" av den för mig tidigare okände Dagfin Rimestad:
"Låga över länderna du flamma som vi tänder.
Låga äver länderna med din klara röda brand.
Stråla ut i fjärran vida, långt, långt bortom bergen.
Gå med bud till dem vi inte räcker med vår hand.
Svaga är vi nog och små, men vår flamma skall ändå
alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.
Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp."
Jag googlade runt lite på skivan och på Dagfin Rimestad och insåg hur liten världen var. För det första har Enn Kokk för ett drygt år sedan redan skrivit om skivan på sin blogg (http://209.85.135.104/search?q=cache:7KfariKgSYIJ:enn.kokk.se/%3Fm%3D20060422+sol%C3%B6rn&hl=sv&ct=clnk&cd=15&gl=se).
För det andra har Enn Kokks hustru Birgitta Dahl berättat om Dagfin Rimestad på i ett gripande anförande på Förintelsedagen 1998 (http://209.85.135.104/search?q=cache:bgH4E2JyuHoJ:forintelsen.levandehistoria.se/om/tal/bd27jan.html+%22dagfin+rimestad%22&hl=sv&ct=clnk&cd=7&gl=se). Dagfin satt i tyskt koncentrationsläger och skrev sina texter i frihet efter hemnkomsten till Norge.
För det tredje är Birgitta Dahl och Monica Zetterlund födda samma dag, samma år...
Långt om länge har jag nu på min blogg - http://enn.kokk.se/?p=1788 - skrivit en recension av Dan Berglunds återkomst-CD. Jag har där också återpublicerat mina - icke lika nådiga - recensioner av hans skivor från KPMLr-tiden.
SvaraRaderaTja, det som är roligt med "Mina herrar som räknar profiter, parasiter som styr detta land. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband" är ju att SAP inryms lätt och ledigt i den strofen, men det har SSU och SAP gjort sitt bästa för att bortse ifrån under alla år. SSU har till och med en egen version av "De mördades fria republik" där "och sossarna och facket sprang och putsade hans skor" är borttaget i sann revisionistisk anda:)
SvaraRadera