I Ukraina går dessvärre både kriget och diplomatin just nu Rysslands väg.
Det är inte sannolikt att Ukraina med militära medel kommer att kunna återta mer än marginella delar av det territorium som Ryssland ockuperar. Även med ytterligare tillförsel av vapen från USA och Europa är det svårt att se hur krigslyckan skulle kunna vända. I stället är det Ryssland som bit för bit plockar åt sig ytterligare delar av Ukrainas territorium. Framför allt är det Rysslands överläge i mannakraft som ger resultat - Ryssland har genom sitt auktoritära styre "lättare" att rekrytera soldater till fronten.
Visst - det går att hoppas på att skärpta sanktioner mot Ryssland underminerar landets ekonomi på ett sätt som leder till att det folkliga missnöjet växer och Putins styre försvagas. Men det syns i dagsläget inga starka tecken på en sådan utveckling.
På den diplomatiska sidan har USA övergivit Ukraina, och Donald Trump vandrar nära nog bokstavligt hand i hand med Vladimir Putin. EU håller fast vid sitt stöd till Ukraina, men förmår inte väga upp det sviktande amerikanska stödet.
Av dessa skäl tror jag att vi nu nått ett skede av kriget där fredsförhandlingar och/eller förhandlingar om vapenvila inte är lika långt borta som tidigare. En sak vet vi: Blir det fred inom en överskådlig tid blir det inte den fred vi skulle vilja ha.
I en fredsuppgörelse kommer Ukraina att tvingas överlämna större delen av det territorium som Ryssland i dag ockuperar, och kanske även delar av Donetsk och Luhansk som i dag inte är ockuperade. Som kompensation kan Ryssland avstå från mindre delar av andra områden som de i dag ockuperar. Vägen till Nato-medlemskap stängs för Ukraina. Däremot kan Ryssland acceptera att Ukraina ges någon form av säkerhetsgarantier av västmakterna. Men "säkerhetsgarantier" är ett notoriskt luddigt begrepp. Ryssland kan säkert acceptera någon form av internationell närvaro i Ukraina, för att övervaka att fredsavtalet följs. Men Ryssland har i rådande läge inga skäl till att acceptera militär trupp från USA och EU i Ukraina (annat än i mycket begränsad omfattning).
Där står vi. Det enda positiva i en sådan fred är att människor inte längre dödas i kriget. Det är viktigt i sig, och värdet av det ska inte underskattas. Men en sådan fred inger också oro inför framtiden. En sådan fred blir ett uttryck för att makt gått före rätt. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina var ett grovt brott mot folkrätten - och nu belönas Ryssland för detta brott. Rysslands seger blir också en seger för auktoritära, odemokratiska krafter i världen. Västmakterna har splittrats, och länken mellan Europas demokratier och USA är bruten.
Vad bör då göras? Samarbetet mellan demokratierna i Europa behöver stärkas - ekonomiskt, politiskt och militärt. Vi lever i en tid då antalet demokratier i världen blir allt färre, samtidigt som högerpopulistiska, politiskt auktoritära krafter har vuxit sig starka. Vladimir Putin borde ställas inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag, gärna tillsammans med den tillika efterlyste Benjamin Natanyahu - och inte få inte rollen som krigets segerherre. Folkrätten behöver stärkas på nävrättens bekostnad.
Vi måste mobilisera alla demokratins krafter för att stå emot dessa högerauktoritära krafter - i Ryssland, i USA, i Europa och också i Sverige. För Ukrainas skull, och för vår egen skull.
UB: I Ukraina går dessvärre både kriget och diplomatin just nu Rysslands väg.
SvaraRaderasw Beror på perspektiv.
- Krig uppstår när Rysk politik/diplomati/dirty trix med utrikestjänsterna inte fungerart.
- Kriget har definitivt inte gått Rysslands väg,
en veritabel katastrof.
- Putin är ute efter kontroll av Kiev, likt viryssarna
kuvats under Lukasjenko, som fuskat sig till makten.
(demokrati fungerar inte om den som räknar rösterna
räknar medvetet fel,)
Den stora kovändningen var snarare den smygande underrättelsestyrda annekteringen av:
Oblasterna Donetsk och Luhansk, samt därefter Krim vilka togs över av Ryssland redan 2014 - efter Euromajdan och 5e kolonnaren Janukovytj flytt sin kos till Moskva.
- Sedan visste alla salamitaktiken, dvs bara vänta på
nästa drag, att Moskva militärt skulle ta Kiev alternativt
fortsätta ta land i söder och skära av västra Ukraina
från Svarta havet. Så blev det.
BTW
Under Holodomor, - den stora svälten - 1932-33 som utstuderar drabbade områden med etniska Ukrainare, var Donetsk hårdast drabbat dvs östra delen av Ukraina. Efter att stora delar av östra Ukraina tömts på sin befolkning fylldes landområdena på med inflyttade ryssar.
Donetsk var i sin tur sprunget ur det forna guvernementet Jekaterinoslav och Donkosackernas land. Man glömmer
fort, att Moskva arbetar metodiskt, från Öster till väster.
Så mäter man gränsen f.o.m Freden i Stolbova 1617 har
Moskvastaten definitivt tagit alltför många poäng. Å andra sidan, sedan Murens fall har hela forna östra Europa
bytt sida, och nu jobbar Moskva att ta över parlamenten,
lite som Ungern.
I grunden har Moskva förlorat gruvligt.
Det är en armt diktatur som i förlängningen aldrig
kan konkurrera med Europa ekonomiskt. Vad de behärskar är fusk, mygel, tjyv och rackarspel.
Klassikerna är att muta sig till makt eller understödja
extremism, till höger, vänster och hos etniska minoriteter.
Just nu har Vp självförvållade problem, och man kan
vara säker på att Moskva utrikestjänst exploaterar var
enda lilla spricka de ser, i andra länders inrikespolitik,
s.k Utrikes inrikespolitik, - ur Moskvas lömska ögon.
Moskva har via utrikestjänsten lyckats med
- USA, uppenbarligen.
- Belarus
- Östra Ukraina,
- Ungern
- Georgien, med flera Kaukasiska länder.
Dock, EU har de inte lyckats med, inte
heller Norden, Baltstaterna, Polen eller
Tjeckien. Balkan får väl också anföras
som trots krigen 1912/13 och 1993
landade rätt. Turkiet har de inte heller
lyckats med. S.W