I dag meddelade Ebba Busch Thor att Kristdemokraterna är beredda att föra politiska samtal med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna tänker inte längre särbehandla Sverigedemokraterna i det politiska arbetet. Normaliseringen går fort ibland.
Finns det fortfarande någon som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna tvivlade på att en M/KD-regering skulle förmå hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna?
Ebba Busch Thors besked cementerar sprickan mellan allianspartierna och stärker därigenom åtminstone under överskådlig tid den rödgröna regeringen och dess samarbete med Centerpartiet och Liberalerna.
Vad gör nu Ulf Kristersson och Moderaterna? Kommer partiet att
följa Kristdemokraterna i spåren med att söka samarbete med
Sverigedemokraterna? I så fall känns Jimmie Åkessons dröm om ett "konservativt" block i svensk politik plötsligt inte långt borta.
Det som sker är logiskt och efter nästa val blir det säkert ett maktskifte.
SvaraRaderaSossarnas högersväng, Centerns nedgång och förhoppningsvis MP och L under 4% bäddar för detta.
Kan även liberalerna eventuellt vara på väg åt samma håll? Om Nyamko Sabuni blir vald har hon völ också uttryckt att hon skall samtals med SD, fast under denna mandatperiod ändåstå fast vid januariöverenskommelsen. Kanske en nödvändig en utveckling som kommer....Den här har ju faktiskt börjat på den kommunala nivån. Risken är väl annars att hur man än röstar så blir Stefan Löfven statsminister.
SvaraRaderaKjell Eriksson
Som partipolitiskt oberoende (tom blankröstare) tycker jag Bush Thor och KD fattat ett förnuftigt beslut. Efter att L och C blivit stödpartier till S är ju alliansen som regeringskonstellation död under överskådlig tid. För även om de fd allianspartierna skulle bli större än de rödgröna släpper naturligtvis inte maktpartiet S igenom en sådan regering. Och en konstellation med M+KD som backas upp av SD i någon form kan bli ett reellt hot mot S "eviga" maktinnehav. Därför kommer 30-talet att sättas högst upp på agendan av S (och förstås också C och L). Den oftast eftertänksamma Tove Lifvendal i SvD kommenterar: "Även om den förväntade reaktionen från förväntat håll är att kristdemokrater nu öppnar helvetets portar, är beslutet klokt, såtillvida partiet orkar med den transparens som måste följa ett sådant beslut... Bristen på samstämmighet mellan vad partier utåt säger och i utskotten gör, har varit djupt ohederlig gentemot väljarna."
SvaraRaderaEn intressant jämförelse är Danmark. Där är S beredda att inleda ett samarbete med Dansk Folkeparti efter det närstående valet. Bl a delar de synen på migrations- och integrationspolitiken, som ju i Danmark varit restriktiv i praktiken och inte som hos oss bara i retoriken. Konkret:2006-2017 beviljade Danmark 10 asylansökningar per 1000 inv, Sverige 49, klart flest i EU och dubbelt så många som Tyskland, 5 ggr fler än Frankrike etc. Det är huvudanledningen till att SD är Sveriges näst största arbetarparti och har vuxit särskilt bland LO-medlemmar.
Klas Bengtsson
Ulf Kristensson lär inte göra mer än vad han gjorde när M och KD startade samarbete med SD i kommuner. I intervjuer igår var det tydligt att Ebba Busch Thor inte ville förstå valresultatet och inte kan förstå C och Ls ställningstagande. Jag undrar om hon har läst SDs principprogram och om hon förstår hur många människor i Sverige som SD inte anser är svenskar. Men hatet mot S kanske spelar större roll för henne än människors lika värde och demokratiska rättigheter.
SvaraRaderaUndrar om detta var droppen för Alf Svensson så att han nu väljer Annie Lööf istället för ”KD”.
Nä, det är mer fråga om en allvarsam lek, omgruppering i ett nytt landskap efter beslut fattade av personer som inte är eller kommer att vara kvar. Inbördeskrig är sällan ädla. Detta är inte i närheten av att vara utvärkt. Föreställningen har bara börjat.
SvaraRaderaDet kommer att hända grejor även efter EUP-valet och FP-valet.
Kritiken från Lööf och Björklund är helt enligt manus. Bara att invänta hur mycket tjatande det kommer att bli om Sds förflutna, om det sedan blir tid över för frågor om sakpolitik. Det är ju det som ännu så länge verkar vara EBTs framgångskoncept.
- Vad har vi (medborgarna) för problem?
- Tala om vad problemen beror på, varför de uppstått? (utan att skylla på fan &moster)
- vad tänker vi göra åt detta?
- När, hur snabbt?
- med vilka medel (med vem) och med vilka metoder?
Det kan nog fungera, i opposition. C har uppgiften att berätta samma sak, och här är medlet S+Mp-regeringen och dess budget. C hade guldläge 2017, som de nog går och trånar efter igen. M kommer hålla emot :-) var så säker. Sicket makalöst skådespel. SW
Sammanfattning av Kds statement:
SvaraRaderaEBT:
Den 11 januari förändrades Sveriges politiska landskap i grunden.
Alliansen som funnits sedan 2004 och som regerade 2006 - 2014, avvecklades.
EBT
Överenskommelsen mellan S, Mp, C och Fp bygger inte på en gemensam övertygelse
om i vilken riktning Sverige ska utvecklas i, utan på vad de är emot. (dvs Sd)
sw Mja, budgeten blir ett elddop, den ska de vara för, sedan alla propar som ansluter till budgeten. Det kan faktiskt delvis fungera, att komma överens under spelets gång. LPP som snickarna säger.
EBT
Sakpolitiskt innebär överenskommelsen att de ingående partierna
tvingas genomföra politik som de gått till val på att bekämpa.
(sw, i några fall blir detta konsekvensen, ja, men det blir nog värre för C och Fp,
som verkligen tutat i luren om liberala reformer, på pappret, ja. men nu återstår verkstaden)
EBT
Kd hoppas (fromt?) att det i framtiden åter ska bli möjligt
att bedriva borgerlig samarbetspolitik i riksdagen, (sic)
sw Inget fel att hoppas, och framtiden är rätt oklar, Om Lööf inte kan bli Kalif istället för Kalifen 2022, kanske hon tröttnar, beror på valresultat. Gubbarna runt henne kanske också kroknar. 2022 är kört. Nästa hållplats är 2026.
EBT
I tomrummet efter Alliansens avslut har vi (tvingats) tänka i nya banor.
- Kd kommer att göra allt för att få igenom den politik våra väljare röstat på.
- Hur kan Kd nå bästa möjliga genomslag för vår politik?
- Hur företräder Kd bäst de 409 478 väljare som röstade på vår politik?
- Hur kan Kd bäst försäkra våra väljare och de ytterligare ca 200.000 sympatisörer
som tillkommit efter valet?
Kds svar är:
Kd ska söka maximal utdelning för vår politik,
oavsett vilka som vill eller inte vill bidra.
(sw låter inte helt befängt)
Kd kommer i enskilda sakfrågor föra samtal med
alla partier i Riksdagens utskott.
Beslutet hänger ihop med hur riksdagens arbete fungerar
när Alliansen inte längre finns.
(sw jepp, utskottsarbetet med reservationer från oppositionen ställs eventuellt mot krav på enig regeringskonstellation, det kommer att bli strid på kniven, med Vps 17e röst :-)
Samarbetsformer:
- Med M har Kd ett aktivt och nära samarbete. (i opposition)
- Med C och Fp hoppas Kd (i framtiden) kunna regera i koalition (allians) eller
- genom organiserat budgetsamarbete (3,2,1)
- Kd beredda att diskutera enskilda sakfrågor när det är meningsfullt
- med regeringen, (S+Mp) samt
- med övrig opposition (Sd och Mp)
sw Inga konstigheter. Tre eller snarare fyra grupper:
1. M+Kd
2. C+Fp
3. S+Mp (regeringen)
4. V+Sd (de beklagansvärda)
Policy:
✔️ Nära samarbete med Moderata Samlingspartiet (miniallians, som inför 1991)
✔️ Kds värderingar utgör grunden för stöd av politiska förslag (egna som andras?)
✔️ Önskar återskapa ett nära samarbete med C och Fp, (sw haha)
✔️ Önskar bilda regering med M, C och Fp (sw men inte Mp, det ville inte Lööf heller)
✔️ Kd samtalar med samtliga riksdagspartier
✔️ Syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor
✔️ Skapa förutsättningar för att stärka stödet för Kds politik.
Kds förhållningssätt innebär inte:
✔️ Kd inrättar sig inte i något nytt block.
✔️ Kd kommer inte att acceptera kompromisser som strider mot våra värderingar.
✔️ Kd garanterar inte att slutföra en förhandling som påbörjats.
sw Det var alltså det hela, svårt att bli upprörd över, men som sagt var, väljarnas dom kommer av prövningen. Utskottsarbetet har inte tuffat igång ännu.
Alltså, visst kommer det att kveruleras, men frågan är om väljarna bryr sig efter alla turer. Det enda som kan hända är att det lyfter lite för C, om de bankar som fasiken på trumman och tutar i hornet, ta bara försvarsfrågor, fasiken var enda utskott blir intressant, att läsa regeringens förslag, och oppositionens reservationer. Detta är alltså buskul. Ingen kommer att komma ihåg gnället nu om 3,5 år, det som alla minns, är vilken politik som fungerat, och vad som fungerat mindre bra. Detta blir något att bita i för C och Fp. S.W
Beslutet är fullt logiskt - men inte bara en förutsägbar gäspning.
SvaraRaderaVad hade alternativet varit fram till 2022?
Annat än att inte göra om misstaget att KU-anmäla i parti och minut.
Nä, förutsom att det är ett spektakel, så rymmer det en släng av
politiskt rävspel
Alliansen är upplöst. Det finns inget annat forum att
driva igenom sin politik, än de som är i opposition.
Ta bara uppställningen i Finansutskottet:
----- Regeringen 5 st
1. Fredrik Olovsson . (S) Ordförande
2. Gunilla Carlsson . (S)
3. Adnan Dibrani .... (S)
4. Ingemar Nilsson .. (S)
5. Ingela Nylund Watz (S)
6. Carolina Skog .... (MP)
------- Stödpartierna
7. Johan Pehrson (Fp)
8. Emil Källström (C)
9. Ulla Andersson (V) (9e stöd-hjulet?)
10. Elisabeth Svantesson (M)
11. Eward Riedl (M)
12. Mattias Karlsson (M)
13. Jan Ericson (M)
14. Jakob Forssmed (KD) Ledamot
15. Oscar Sjöstedt (SD) Ledamot
16. Sven-Olof Sällström (SD) Ledamot
17. Dennis Dioukarev (SD) Ledamot
Som kan noteras är det alltså
6 ledamöter från regeringen
2 ledamöter från stödpartierna
= 8.
Sedan är
M+Kd oppositionen = 5
Sd = 3, vilket ger 8.
Så då är alltså V lite tongivande, Ulla kommer att kunna vara rätt besvärlig.
Knutsson förklarar begripligt i SvT:
förklaringen till dagens utspel är:
- Regeringsuppgörelsen har förändrat förutsättningarna helt för Svensk politik
- Alliansen var den bas som Kd (+ övriga) tänkte använda för att nå regeringsmakten.
- Nu finns inte Alliansen nationellt.
sw: Så långt är SvT och EBT helt överens.
- att Kd fruktar att bli marginaliserade i riksdagen och vill undvika politisk isolering
- genom att öppna en kanal kan Sd sätta press på L och C i en kommande regeringsbildning
- C / L har manövrerat in sig i en vågmästarposition, som kan bli bestående i nästa val.
sw: Genom Sd-manövern kommer regering bli mer beroende av V i utskotten, och då kommer det att bli lite svettigt att vara Folkpartist eller Centerpartist.
- Valstrategi, många borgerliga väljare vill se samverkan med Sd, väljare som Kd vill åt
- en signal till C och L att de inte ska ta sin nya vågmästarposition för given.
Knutsson avrundar:
På kort sikt betyder inte KD:s nya besked särskilt mycket för de politiska besluten. Inte ens om M, SD och KD skulle göra upp tillsammans finns i dagsläget någon majoritet i riksdagen. Först efter nästa val skulle en sådan situation kunna uppstå."
sw Ganska sant, men ...
beaktar man nu utskottens sammansättning, och man ska kunna räkna till hälften av 17+1, så kan det faktiskt bli intressant, eftersom regeringen måste skriva ihop sig med sina stödpartier, och här kan det smälla en del, eftersom det går att anta att V inte är med på alla noter. Det var väl lite det som EBT antydde. Det kan komma att gå hett till.
Inte undra på att de är upprörda, Reinfeldts gamla taktik lever, att göra regeringen beroende av V, så är det, och det löste faktiskt Löfven förra mandatperioden, jämte att ha ordning på Mp, men nu ska de alltså skriva ihop sig i utskotten med C och Fp, och det måste vara en utmaning. Dagens besked underlättar naturligtvis för samarbetet, och svetsar samman regeringsunderlaget, men sedan ska man gå från ord till handling, dvs komma överens i utskotten, och budgeten blir väldans intressant, som alltså ska manglas i FiU. Jisses. S.W
SvaraRaderaFru Lööf på twitter idag, helt apropå. Man undrar om de har några slags partistyrelsemöten eller något, eftersom det är underligt att hon ska påminna
omvärlden om något just nu, som varit helt bärande för Centerns position före
och efter valet. Det var ju just denna fråga som fru Lööf och AKB rök ihop om
redan i början av 2017. SÅ man får väl se det som ett statement efter Kds
utspel om att häva samtalsförbudet.
Fru Lööf kl. 12:17 - 26 mars 2019
"Centerpartiet har valt väg.
Vi förhandlar inte eller samarbetar
med Sverigedemokraterna. Det sa vi
innan valet. Det gäller fortfarande."
"Vi sa innan valdagen att om Alliansen
blev mindre än de rödgröna (som Alliansen
tyvärr blev trots Centerpartiets framgång)
så sa vi blocköverskridande samtal eftersom
vi inte ville bli beroende av SD i
regeringsställning."
sw Innebär, enligt alla förståsigpåare,
att det egentligen inte kan bli något
borgerligt skifte, eller någon allians,
eftersom alla marginalväljare som vill
he en borgerlig statsminister, dvs UK,
hamnar i ovisshet vad en röst på C eller
Fp egentligen betyder. Enligt SvDs ledar-
sida anses hållningen vara problematisk,
eftersom det inte finns något handlings-
alternativ till S och 73-punktsprogrammet.
Ett val 2022, innebär knappast några
kamratröster på Fp, och sedan är då
frågan hur fru Lööf tänker sig en
kommande regeringsbildning?
Den enda rimliga tolkningen är att C
tänker ta strid mot M (och kd) om att
kampen mot Sd är överordnad. Dvs det
blir någon slags nödvändig värderings-
konflikt, eftersom polletten trillat ner
hos fru Lööf. Det blir svårt att kalla
sig oppositionsparti, om man ingår i en
regeringssamverkan, och heller inte är beredd
att fälla regeringen om det finns tillfälle.
Det borde alltså kunna bli en behaglig resa
fram till 2022. Centerpartiet kan inte ha
någon annan plan än att försöka växa, och det
sker på någon annans bekostnad.
- Sd kan Lööf inte nalla röster från
- Kd? Nja, lycka till
- Moderaterna, jo, försöka duger,
- Fp är redan golvade, skralt med feminister som är federalister och Nato-höger.
- S, nä, S spiller till V eller Sd.
C förefaller ha riktat in sig.
EU-valet blir en fingervisning.
S.W
Det kan faktiskt gå precis hur som helst i valet 2022.
SvaraRaderaFörväntat att S + Fp + C skulle backa en smula, men kanske oväntat
att Fp skulle backa så mycket redan före överenskommelsen, och C så lite,
medan S återstuds är ganska begriplig, det är trots allt signalpolitik
det handlar om, alltså signaler från väljarna till partiledningarna,
så det är mer intressant hur missnöjet gestaltas, dvs vilka som gynnas.
-------- 2002 - 2006 - 2010 - 2014 - 2018 - Diff1* . Diff2**
S+V.... :174 .. 152 .. 131 .. 134 .. 128 .. (-46) . (-24) - I vart fall inte närmare 175
CFpMp . : 87 ... 76 ... 72 ... 66 ... 67 .. (-20) . (-9) - Back i maskineriet
M+Kd... : 88 .. 121 .. 126 .. 100 ... 92 ... (+4) . (-29) - Ganska långt från 175 ... ?
Sd..... : 00 ... 00 ... 20 ... 49 ... 62 .. (+62) . (+62) - Sd urholkar maktpartierna
Till slut kommer det att bli ett pris som blir för högt för någon part.
Som det ser ut just nu är det Fp som betalar det högsta priset, oh en
sannolik funktion av att Björklund bejakat partiets socialliberala sida,
samtidigt som Centern givit sig in i samma hage.
Mars- vad instituten säger som snitt, är möjligtvis lite intressant, jämfört med februari, men i grunden är det mer intressant att kika på vad man kan finna mätosäkerhet.
Som framgår nedan är:
- SD stensatbila på 19 % - inget att snacka om, en slags konstant (just nu)
- S+Vp har 3 institut som snittar på drygt 37% (+2,0) och 2 som snittar på 35? (-2)
- M+Kd har 3 institut som snittar på runt: 27% (-2,5) och 2 som snittar på 29,5 (+2,5)
Det finns en slags mätosäkerhet mellan de klassiska blocken där differensen skiljer:
---------- S+V --- M+kd Diff
A. 1+2+3 . 37,2 - 27,0 . +10
B. 4 + 5 . 35,0 - 29,5 . +5,5 Här är alltså gapet mellan höger och vänster nära hälften?
A. -------- S+Vp - MpLC - M+Kd - Sd
1. IPSOS: - 37,0 - 16,0 - 27,0 - 19,0
2. Sifo.: - 37,2 - 15,4 - 26,8 - 19,1
3. Novus: - 37,3 - 14,8 - 26,9 - 19,3
B. -------- +2,0 - ???? - -2,5 - Lika (differens mellan S+V och M+kd på +/-2%)
4. Sentio - 34,9 - 13,1 - 30,1 - 19,2
5. Demo : - 35,1 - 14,6 - 29,0 - 19,4
Kan man dra någon slags halvrimlig slutsats av marsmätningen?
(förutom att instituten mäter lite Hawaii, i mitten, men klockrent avs Sd?)
Jo, summan av Mp+Fp+C varierar mellan 13,1 oh 16,0 dvs 3&-enheter 3/15= 20% dvs +/-10 %
Det är ingen liten variation, speciellt som det är just dessa partier som ligger i kikarsiktet, dvs som i någon mening gått samman och bildat en kartell för att göra upp politik med S.
Vad som är rätt och fel mättekniskt vet inte ens gudarna, allra minst väljarna, men man kan lugnt säga att det indikerar osäker grund, dvs det pekar på ett stort mått av osäkerhet hos väljarna som möjligen då blir logisk, dvs det går inte att närmare veta, och innebär ett stort utrymme av "spel" dvs går att påverka, i en eller annan riktning. Den riktningen, förefaller inte påverka Sd.
Så 10.000 kr frågan under våren och fram till EU-valet är om det är den högra eller den vänstra sidan som vinner eller förlorar på att vilsna marginalväljare i mitten, i all sin villrådighet ska bestämma sig:
Väljarna har fyra val:
I. S, dvs vänster¨
II. Ligga kvar hos Fp, C eller Mp.
III M, dvs höger
IV. Osäker, vet ej.
Partistrategerna hos Må+Fp+C kan välja tre spår
- Internkriga inom segmentet
- Luta sig åt höger
- Luta sig åt vänster
Rimligt utfall:
Fp är desperata, Westerberg rekommenderade vänstergir, men det kan sluta hur som helst
C ligger i lätt malström, de har valt att försöka kapa andelar av M (hint om hur Fp gör)
Mp kan nog nalla röster av både S men framför allt av C.
Så logiken sägar att Herrejössesliberalerna naturligtvis kommer att kämpa om varje uns,
dvs de kommer dels att inte vilja tappa i den interna matchen, sedan är Centern säkra,
de har sas gjort sitt val, ekonompolitiskt. Mp är redan vänster, och glider lite högerut och inser att det företrädesvis är inom C som man enkelt kan kapa andelar.
Slutligen Fp, som helt enkelt är kluvet, och nog varken vet in eller ut. S.W
Se på fan - nu har det exploderat, kanonaden av valpropaganda.
SvaraRaderaBombardemanget inletts. Manifestationer för miljön.
Östersjön i fokus. Nu jäklar hårdnar kampen om de gröna väljarna.
Miljöpartister - huka er i bänkarna.
Kvittter - Lööf Kl 12:35 - 28 mars 2019
...
"I Almedalen presenterade jag förslag
som ska se till att vi ska kunna bada
i ett rent hav. Nu driver vi på för:
mer pengar till rena hav och vattendrag
i den vårbudget som kommer i april."
Notera att det är centern som driver på,
inte S eller Mp? Men Östersjön är ingen
lite fråga, något som tom HSB drev med
emfas. Sedan kanske man ska skilja på
driva på, och hålla emot? Kanske är
det Fp som håller mot? Sedan är väl
driva på en sak, och att faktiskt
presentera konkreta förslag i budget,
en annan fråga, dvs att konstatera
vad som faktiskt blev fallet, och
vilka prioritering som gjorden.
Hoppas ingen nu bara driver
med saken? Tänkte på Idas sommarvisa:
"Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön
Jag gör mycket vatten i bäcken
Så där så det hoppar och far
Jag gör fullt med svalor som flyger
Och myggor som svalorna tar
Jag gör löven nya på träden
Och små fågelbon här och där
Jag gör himlen vacker om kvällen
För jag gör den alldeles skär
Och smultron det gör jag åt barna
För det tycker jag dom kan få"
S.W