Avskaffa tv-licensen, föreslår en enig public service-kommitté. I stället vill kommittén införa en individuell skatt på som högst 1 308 kronor per vuxen person och år. Studerande och arbetslösa slipper betala.
Jag har alltid försvarat tv-licensen, eftersom jag sett den som ett bra sätt att värna public sevice-verksamhetens oberoende. Men jag har förståelse för att teknikutvecklingen - där alltfler tittar på tv genom datorer, plattor och mobiltelefoner - gör systemet svårt att upprätthålla.
Hur ska då oberoendet kunna upprätthållas i ett skattefinansierat system? Hur ska vi undvika att inte public service-finansieringen undermineras genom de skattesänkar-rallyn som då och då präglar svensk politik? En oberoende public service-verksamhet är inte så sällan en nagel i ögat på högerpopulister och högerextrema rörelser. Händelseutvecklingen i till exempel Polen väcker stor oro.
Utredningen inser faran och föreslår en del åtgärder. Så ska till exempel sändningstillstånden för programföretagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion förlängas till åtta år. Kommittén föreslår också att den som är verksam som riksdagsledamot inte får vara styrelseledamot i Förvaltningsstiftelsen för programföretagen, och inte heller i de enskilda programföretagens styrelser. Det är bra, men inte tillräckligt.
Jag brukar argumentera för att stärka grundlagsskyddet för public service. Kommittén är inne på samma linje, men har genom sina direktiv inte haft möjlighet att formulera sådana förslag. I stället diskuterar kommittén i principiella termer tänkbara skyddsåtgärder. Bland annat nämns möjligheten att införa en grundlagsbestämmelse som reglerar verksamhetens existens,
oberoende och finansiering. Samt att införa ett krav på att riksdagens
beslut om finansiering och reglering av public service-verksamheten
ska fattas med kvalificerad majoritet.
Jag noterar att Sverigedemokraternas representant i kommittén riksdagsledamoten Angelica Bengtsson i ett särskilt yttrande protesterar mot planerna på ett förstärkt grundlagsskydd för public service. Desto viktigare att arbetet med att åstadkomma ett sådant förstärkt skydd snabbt initieras.
Hela utredningen kan läsas här.
31 kommentarer:
Jag är inte ett dugg orolig, det går åt helvete ändå, hur nära var det inte efter rekryteringen av Jan H från Aftonbladet, man var på vippen att inför värdegrunds-kommissarier på hela STV och det var i princip Nike och Janne J som stod emot dår-pippin, inte var det uppdragsgivaren, förvaltningsstiftelserna eller några folkvalda inte. Nä, det vilade helt och håller på enskilda modiga yrkesmänniskor, som fortfarande häller styvt på Jörgen Westerståls objektivitetsmodell (saklighet och opartiskhet). Nä, det paradoxala är ju att de krafter, jag kallar det inte vänster, utan trendfolket som inte röstar höger, som drivit PS är så sabla klantiga att en icke ringa del av SDs framgångarfaktiskt har sin upprinnelse från just TV och radio. Det är fler än än gång man tänkt,nä nu fan tyar jag inte mer, jag kommer att rösta på SD bara för att täppa till truten på det elände som tutats ut från radion, företrädesvis P3, exkl Nileskär. Då är PS som bäst. Har för övrigt inte haft TV sedan 1986, så det kommer att känns tomt, att inte längre få sända tillbaka Radiotjänsts inbetalningskort, med en kommentar att jag skulle betala för att slippa dumburken, bara ge mig ett konto direkt till ägaren, så kan man sponsra verksamheten på annat vis. För övrigt borde det finnas tvä ägarstiftelser för TV, en som heter blå, med 5 blå och fyra röda ledamöter, och en stiftlelse som heter röd, med fem röda och fyra blå ledamöter. Så slipper vår politiska elit hyckla, och så skulle det uppkomma en sund konkurrens, eftersom det lag, rätt eller blått, som klarar av Westerståls modell bäst, den kanalen vinner garanterat. S.W
Man motiverar väl finansiering över skattsedeln med att public service är ett allmänintresse och viktigt för demokratin, och då får alla vara med att betala vare sig man ser på TV eller inte.
Sedan påstår utredaren att pengarna idag inte räcker till, bla därför ca 15% av alla tv mottagare är illegala.Och sedan finns det som sagt andra plattformar.
Man kan ändå undra varför man i utredningsdirektiven har förbjudet att belysa en ändring av grundlagen, om detta med public Service är så viktigt...? Det är väl ändå i grunden en fråga om en grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen?
Kjell Eriksson
Bättre undvika hela problemkomplexet genom att helt enkelt avskaffa den numera helt anakronistiska Public Service. Precis som staten inte driver en dagstidning behövs inte heller radio eller TV. Möjligtvis kan staten behålla kontroll över en FM frekvens och en AM frekvens samt studio och sändare för bruk vid nationellt katastroftillstånd.
Jo, men snart finns sannolikt inte ens tidningarna kvar, knappt någon efter 60-talisterna köper dessa längre, så framtiden ser mörk ut. Journalistiken blir agenda-driven, dvs PR-styrd. Det är ett gift, mammon, och marknadstänk är inte alls en enkel väg. Dom nu marknaden fungerade enligt Adam Smiths "a theory of moral sentiments" så vore allt väl, men nu har marknaden en osannolikt förmåga att sas av egen kraft, vilja sätta marknadslagarna ur spel, tex genom karteller och truster, eller bara vanliga mutor. Eller för den delen, genom att köpa PR-tjänster för att tuta i politiker eller media ett och annat. Marknaden är som den är, och inte direkt någon god Fe, alla sina fördelar till trots.
Public Service har en rad fördelar, som idealmodell, och som i grunden är bra för marknaden, tex undersökande journalister, som undersöker skumraskaffärer och brottslighet. Man kan se Public Service lite som ett universitet, enligt idealmodellen, där samhället på olika vis med skattemedel finansierar oberoende kunskapssökande och kunskapsförmedling.
S.W
En rolig utvikning om marknadsplask är när radion skulle bli fri, då ansåg marknadsliberalerna att radion genom marknadskrafterna skulle blomstra, låt 1000 blommor blomma. men vad hände? Jo marknadslogiken ger att alla kanaler spelar samma musik, hit-musik gammal och ny mainstreammusik, eftersom annonsörerna som finansiärer verksamheten,vill nå ut till en så bred massa som möjligt. och är man tex försäljare av metspön eller tex damunderkläder, så är sannoliken inte hög att man når målgruppen på hårdricksradio eller Radio Jazz, så det blir allt pga marknadslogiken mainsstream, dvs God Dag Yxskaftutbud, eller trams-radio, (vilket alltså inte är fel alls, vill människor lyssna på skvalmusik, så ska de få göra det.
men…det blir alltså inget utrymme för annat utbud, på samma vis som det inte är sannolikt att marknaden skulle finansiera ett professur i medeltidslatin eller systemekologi, eller ens matematik. (däremot sannolikt professorer i statsvetenskap…..), men då kan man inte veta om finansieringen indirekt kommer från främmande makt. S.W
Alltså Public Service behöv, oberoende kunskapsförmedling har aldriv varit viktigare i tider av monumental fördämning och det sluttande planet med bubblor, filtrerade som oiltrerade. Sannolikt har även ärliga tänkande marknadsaktörer en stor nytta av oberoende radio och TV, eftersom det inte finns någon annan är de absolut rikaste, som har råd med privatare, tex Berlusconi, och där ligger maffian ett telefonsamtal bort, en annan slags marknadskraft. Så vi behöver vårt Public Service, men ärligt talat, vore våra folkvalda mindre ängsliga, skulle de inte jaga tittarsiffror, tänk om samma tänk figurerade på universiteten, mest läsare, läs enklaste presentation, får mest pengar.
KLuret med PS är hur man tillsätter dugliga chefer i toppen, och minimerar skadorna av dessa chefers egna rekryteringar, alltså samma problem som med statliga verk, där politiken tenderar att tillsätta svågrar och närmast troende, som leder till korta vinster, men brutala långsiktiga förluster. En enda misslyckad rekrytering, man behöver inte tänka på AF eller kassan, eller ens polisen, så påverkar detta verket 10 år framåt. Nä, man måste göra PS service mindre sårbara avs cheferna, och från vad som nu är ett objektivt ägarperspektiv, som Svenska folkets uppdragsgivare och företrädare, tillsätta många fler chefer direkt, och låta den som är högst upp, generalen, enbart styra över förvaltning och regelel-fterllevnad, men inte innehåll.
Alltså, man skyddar inte PS genom grundlagsskydd, fysiken, vilken idiot som helst med pengar kan ju köpa inflytande som lobbyist och påverka våra helt oreglerade politiska partier, (som inte är skyddade alls av RF, om ens nämnda.
Nä, det handlar om praktik, att tillsätta kompetent folk som är omätbara, och inte ser arenan PS, som medel för egna personliga mål, eftersom tyvärr offentlighet tenderar att dra till sig personer av det virket som inte gillar perspektiv utanför det egna egot, just därför är PS viktigt, och i lagom dos är tom vissa balanserade vänstersvängar viktiga, eftersom om inte, så tar extrempolerna vid, och just detta fenomen, sjuka bubblor på internet, är sannolikt inte alls hälsosamt för psyket. Internet är helt enkelt riktigt ohälsosamt, för alla ensamma olyckliga individer som söker något slags jävla sammanhang eller gemenskap. PS har nog aldrig varit viktigare, som både likriktare för det som är samhället, inte staten, och samtidigt hantera alla de fenomen i samhället, som inte låter sig finansieras av marknaden, men som vart och ett, tillsammans bildar den mosaik som behövs, för att detta samhälle inte ska bli armt, fattigt och indelat i små små bedrövliga identititetsindividualistiska idiotbubblor, där alla som inte heilar med, är emot. Gud bevars och bevare oss väl.
Bevara ett Humboltsk perspektiv på media, utbildning och forskning i samma askar. S.W
Det verkar vara fler frågor uppe än bara finansieringen, vilket är bra.
Finansieringsfrågan hänger nära samman med form OCH innehåll.
FORM
Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR är en svenska stiftelse som äger programföretagen
- Sveriges Radio AB (SR)
- Sveriges Television AB (SVT)
- Sveriges Utbildningsradio AB (UR).
Programföretagen ingår i en koncern med stiftelsen som moderföretag jämte
dotterbolagen Sveriges Radio Förvaltnings AB (SRF) och Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB).
Stiftelsen bildades 1997 med uppgift är att utgöra en buffert på "armlängds avstånd" från politiken, (men det är partierna inte Riskdag eller regeringen som utöver yttersta makten över PS.
"Oberoendet" uppnås genom att stiftelsen förvaltar aktierna i programbolagen och genom
ägarstyrning utser bolagens styrelser som i sin tur utser VD.
Den sistnämnda uppgiften är stiftelsens viktigaste.
Enligt SOU 2005:1 är platserna i Förvaltningsstiftelsens styrelse kopplade till riksdagspartierna och fördelas utifrån partiernas storlek, våra politiska partier, (dvs partiledningarna), representanter, - så det är en liten miniriksdag som ytterst styr och ställer över den 3e eller 4e statsmakten. och det är väl bra…..vilka skulle det annars vara som styrde? över uppenbar offentlig förvaltning? - men man ska inte hyckla, om att PS är opolitiskt eller oberoende - det är i högsta grad partipolitiskt.
Samtliga riksdagspartier representeras i styrelsen.
Ordföranden utses av regeringen utifrån kompetens, integritet och lämplighet på samma sätt som GD-utnämningar.
Ledamöterna utses av regeringen efter förslag av de poltiska partierna i riksdagen.
Ledamöterna utses för en period av åtta år och ordföranden för fyra år.
Ordföranden och hälften av ledamöterna utses året efter ordinarie riksdagsval av regeringen
Ordföranden kan bytas ut av en nytillträdd regering, och det finns en viss fördröjning i styrelsens sammansättning.
Men...nuvarande VD utsågs i sept 2014 efter att förre chefen Hamilton sa upp sig i april, inför valet, av outgrundliga orsaker, (Sedan kan man kolla när Juttan avgick, men det är en annan femma. Styrelsen har alltså tvungen att utse ny VD, när den gamla bestämmer sig för att avgå, och det kan ju rent teoretiskt bero på valvinden?
Lite info finns på stiftelserna portal:
http://www.forvaltningsstiftelsen.se/index2.html
PS hävdar i allmänhet att man är oberoende från staten, eller vad man nu menar, men det är och förblir regeringen som utser ledamöter, och det är våra politiska partier som nominerar, dvs som i praktiken har utnämningsmakt, och då måste man studera hur majoriteter bildas i stiftelsens styrelser från ägarens, dvs Riksdagens mandatfördelning, och att utse styrelse i respektive ER, SVT och Utbildningsradion, är ingen litet maktutövning. Det handlar om den yttersta makten, bolagsstyrning, och regleras av aktiebolagslagen, (:man kan ju roa sig med att eftersöka styrelsens arbetsordning och VDs instruktion, tex, om man är undersökande journalist…..(tips, bra forskningsuppgift för en forskare som vill komma i rampljuset)
S.W
Ur SOU 2005:1 (Radio och TV i allmänhetens tjänst - Riktlinjer för en ny tillståndsperiod)
kap. 6.4.3 Förvaltningsstiftelsens styrelse, sid 151:
I styrelsernas* uppgifter ligger att:
- utse VD
- att fastställa mål och långsiktiga strategiska planer för verksamheten
- att besluta om grundläggande prioriteringar i programverksamheten
- att besluta om företagens budget
- att besluta om viktigare utnämningar.
(Prop. 1992/93:236, sid. 16.)
Regeringen bör också i fortsättningen utse förvaltningsstiftelsens styrelse på förslag av de politiska partierna i riksdagen.
"Vi anser emellertid att stiftelsens styrelse bättre än i dag bör avspegla riksdagens partipolitiska sammansättning."
I övrigt föreslår vi inga ändringar i de riktlinjer som gäller för stiftelsestyrelsens sammansättning och arbetsuppgifter.
(Prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377.)
* Det var tre styrelser, en för varje bolag, som blev en (1). men det har sedan Harry Scheins tid hela tiden återkommit med förslag om att slå samman alla tre bolagen, vilket personalen motsatt sig, och det är nog bra, kommer det förslag från maktens företrädare, om organisation, så brukar maktutövandet vara i fokus. Notera att nuvarande ordning med fördelning kom 2007, dvs tre år före SD äntrade riksdagen, och samma elände de har i Riksdagen, har de naturligtvis i ägarstiftelsen.
Jojo, det skulle man ha tänkt på lite tidigare. Tre maktblock, eller är det fyra, beroende på mp?
SW
Som det ser ut så sköter sig förvaltningsstyrelsen hyfsat, för SvT ser bolagsstsyrelsen ut så här:
Den nuvarande styrelsen innefattar:
Styrelseordförande:
Anna-Karin Celsing, civilekonom
Ledamöter:
Hanna Stjärne, vd SVT
Helena Westin, konsult
Benny Fredriksson, direktör
Monica Lindstedt, civilekonom
Svante Weyler, förlagschef
Dag Tuvelius, journalist
Per Norman, direktör
Personalrepresentanter:
Petteri Karttunen, SJF-klubben
Gun Karlsson, Unionen
Suppleanter för personalrepresentanter:
Hanna Nyberg, SJF-klubben
Ola Gerhardsson, Unionen
VD Hanna yttrar sig om utredningen (finansieringen)
"Det allra viktigaste är att en ny modell tryggar public services oberoende, från både politiska och kommersiella intressen."
SW Men det är uppenbart för alla som kan läsa, att PS inte är oberoende, PS är ju beroende av lagar, Riksdagen och de politiska Riksdagspartiernas utnämningsmakt, för vilka skulle annars garantera oberoendet, om inte vår Riksdag?
S.W
"Det är tydligt att kommittén har velat parera de risker som finns för oberoendet i den nya modellen med förstärkningar av oberoendet i andra delar."
SW alltså skattefinansiering är mindre oberoende än lagstiftning som via Radiotjänst drar in pengar, men själva utnämningsmakten är ju inte berörd, formen, ej heller en diskussion om innehållets inriktning. Det spelar inte så stor roll vad som står i sändningstillståndet, det centrala är vilka personer som tolkar det, och vilka personer inom PS som sedan utser personer som producerar och sänder TV och radio.
"Längre tillståndsperioder och fleråriga medelstilldelningar är bra förändringar, men jag är förvånad över att en av de viktigaste oberoendeförstärkningarna, den som gäller tillståndsperiodens längd, föreslås träda i kraft först om tio år. Politikerna borde värdera oberoendet högre än så."
För mycket fokus på tillståndets längd, går det att tänka sig att en regering drar in sändningstillståndet, bara så där?
Nå, det går inte. Det är en häna och äggfråga, endera så är PS kvar, med allt vad det innebär, och det är så klart finansieringen, hur mycket och av vilka, som sedan ger "volymen" hur mycket man har att leka med, som sedan hänger samman med innehåll, dvs hur bred och smal ska man vara? En annan ingen lite fråga är vad man inte ska göra eller skildra, för det man väljer bort är lika viktigt som det man lägger fram, och vad man lägger fram, kan sedan skildras på en rad olika vis.
"Jag beklagar också att man inte väljer att ha kvar den oberoendebuffert som en separat organisation för insamlingen är. Radiotjänst är ett välskött företag som skött och sköter uppgiften på ett effektivt sätt. Verksamheten i Kiruna är en bra garant för oberoendet och skapar en direktrelation mellan oss och publiken. "
SW men pengarna räckte ju inte till, eftersom det yngre folket spanar på pekeplattor och dataskärmar och inte ens anser det är en grej att ha TV, och inte betala.
"Dessutom finns det flera frågor som har med oberoendet att göra som kommer att komma upp först i fas två av public service-utredningen. Det är till exempel viktigt att SVT har samma både friheter och krav online som i traditionell tv
SW ?
"och att det inte införs ny detaljreglering som i praktiken är en politisk styrning av publicisten."
SW Hm, vi som är cyniker, tycker det är mycket bättre med öppen transparent styrning via demokratins företrädare, dvs Riksdagen, tex med kvalificerad majoritet, än dold styrning, eftersom om denna inte fanns, skulle inte partierna finna det så viktigt att utse ledamöter till Förvaltningsstiftelsen, som sedan utser bolagsstyrelsen och ger dessa sina direktiv och utser VD. Sedan är frågan om vad detaljstyrning är, att komma dragandes med tex demokratiskt uppdrag, är ju god dag Yxskaft.
Styrningen ska vara möjlig att ha insyn i, styrelseprotokoll, arbetsordningar, VD-instruktioner etc, för det är väl också styrning?mOm om inte Riksdagen, svenska folkets främsta företrädare ger vägledning om form och innehåll, så kan man undra vem som i så fall gör detta, Oberoende är en högst subjektiv fråga. S.W
"Jag kan också se behov av regler som hjälper oss att värna vårt oberoende mot globala giganter som Google och Facebook, exempelvis genom reglering som förbjuder dem att blockera innehåll från oss och andra medier."
SW Viktiga frågor, men inget som SvT ska besluta om, detta är mer åt grundlagsnhållet.
"Det är också positivt att frågan om grundlagsskydd av public service ska utredas, även om det är viktigt att man i sådana fall noga överväger hur."
Hm, grundlagsskydd?Ä Vi har fyra myndigheter som sorterar under Riksdagen:
- Riksdagskansliet
- JO
- Riksbanken
- RIksrevisionen
PS liger i en stiftelse som alltså utses av regeringen, efter nominering av partierna.
RF är en liten katalog som räknar upp hur något är, och eftersom vi inte har en konstitutionsdomstol, finns i praktiken inga rättsfall, vår praktik är breda överenskommelser, av typen Torekov eller den senaste grundlagsutredningen.
SvT, SR och UR är ju i praktiken att jämställa med tre st statliga verk, där det är en politiskt tillsatt miniriksdag, likt Riksbanksfullmäktige, som utser styrelsen, som utser VD (motsvarande GD)
Det är väl inte alls dumt att Riksdagen fastställer ägardirektiv, som styr hur PS ska sända, det skulle tom kunna stärka PS oberoende och förankring hos uppdragsgivaren, om det görs rätt, och antas med kval.majoritet.
Man skulle alltså enkelt kunna skilja på sädningstillståndet, som är just ett tillstånd, en form under en viss tid, som gäller i åtta år vardera, och där perioden löper mellan två Riksdagsval, som regleras av ett innehåll, som antas av Riksdagen vart 4e år, för ärligt talat, världen är inte statisk, och innehåll som kan byta skepnad kan lika gärna vara av nytta.
men hur ska då innehållet definieras?
Jo, kvantifierart, till punkt och pricka, så är det inget mer med det. Det är skattebetalarna som betalar, och ingen annan än deras företrädare ska bestämma över innehållet, det skulle faktiskt inte vara klokt, om man argumenterar från andra hållet, att en VD ska diktera detta, snacka om hög häst.
Tex TV1 ……TV2
----------h/dygn h/dygn (genomsnitt per år)
Nyheter 4 4
Sport 2 2
Barn 2 2
Ungdom 2 2
Fakta 3 3
Opinion 1 1
Natur 1 1
Kultur, fin 1 1
popkultur 2 2
Drama 2 2 (Egenpprod)
Hobby 2 2
Trams-TV 1 1, typ Doobido
valfritt 1 1
Exempel, inget alls som ska tas bokstavligt.
Av döma av debatten vill kommersiella intressen ta över så mycket trams-TV det bara går, eftersom det är på trams-TV och trams-radio man kan tjäna kosing, Jo, man ser till att PS får tillstånd att sända lite trams-TV, eftersom PS sannolikt är rätt bra på att göra kvalitativ trams-TV, som kompletterar den mest tramsiga trams-TVn, med ett mer vuxet tilltal :-)
Poängen är i vart fall att reglera hur mycket TV som PS ska sända, och se till att företaget under inga omständigheter ska ha som uppdrag att konkurrera med trams-TV, jämför privat-radio, för slapp de detta, skulle sannolikt P3 ha ett annat ännu båttre innehåll, eftersom bara en skattefinanserad verksamhet kan ta fram hög verkshöjd, jämför tex ett JAS-plan, visserligen privat leverantör, men utan FMV och försvarsmakten samt 20 -äriga investeringsperioder via skattsedel, skulle det inte bli något alls av saken.
Sedan är det detta med utjämningsmakten, varför ska det vara mer eller mindre livstid för chefer under VD?
- Nä, det är bara att utse en chef per område ovan, på sex år, och sedan byta, som en GD, på så vis görs systemet mycket mindre statiskt, vilket är PS ssannolit största fara.
Oberoende från mygel och korridorpolitik eller svågerpolitik, är lika viktigt som att häva oberoende från 1a och 2a statsmakten, när det inte är så. Bättre att göra ägarstyrningen transparent och påverkansbar, av folket genom fria och allmänna val. Hur kan man som journalist vara mot detta? S.W
PS Det kan inte uteslutas att inlägget, sedvanligt, innehåller små korn av utmanande karaktär som som är till för att tänka ett varvtill, för att ge PS en chans, det är u inte säkert att det är bolaget självt, som sin egen statsmakt, är bäst att komma fram till vad som är bäst för uppdragsgivaren, om det nu är folket eller Riksdagen.
ett vassare, inte nödvändigtvis smalare uppdrag är det enda medel där PS alltid kommer att vara bättre än massproducerad banjo-TV och eländiga talk-shows. BTW, skatten skulle kunna vara 300 kr per skattepliktig och år, och kopplad till rösträtten, sedan tex en promille av årsinkomsten, typ ytterligare 500 kr. DS
Jo, fasiken, ska de ha kvar en ägarstiftelse, med utnämningsmakt, för 3 st styrelser, så uppkommer problemet med fördelningen av indragen skatt. Ska man värna "oberoendet" ska någon bestämma ur skatten ska fördelas mellan de tre bolagen, och vem ska göra detta? och vem ska sedan bestämma fördelning av respektive delskatt till respektive fokusområde? Det är inte alls säkert att det är mest demokratiskt, gud vilket underbart relativt begrepp, om beslut om detta tas bakom lyckta dörrar av tjänstemän ingen vet vilka det är. (jämför statsbudgeten), så det är väl lika bra, när man ändå håller på med offentlig maktutövning, att definiera hur pengarna ska styras. Tänk om man fick påverka på individnivå, till programnivå, inte hur mycket skatt man ska betala, utan till vad skatten ska destineras. Så staten hyvlar av varje medborgare en sudd pengar, och det är denna skatt, inte sändningstillståndet, som måste vara långsiktigt stabil och inte möjlig att laborera med från en viss sorts regering, eftersom oberoende PS i grund och botten är oppositionens bästa vän. Så säkerställers detta, skattens nivå och hur den ska tas ut, så är den uppenbart intressanta frågan utöver utnämningsmakten, födelningsmakten, dvs styrningsmakten, jämför finansplanen och regleringsbreven i statsliggaren hos ESV. Antag att man som skattepliktig fick destinera sin egen skatt?
Då skulle 10 % vara grundavgift, sedan 90 % fördelning till den av Riksdagen fastställda sändningstiden:
Någon skulle destinera 90 % till trams-TV, kanske alla som går igång på schlager, medan tex undertecknad skulle destinera
30 % till nyheter, 30 % till Uppdrag granskning + krav på ett frivillig konto för egna bidrag till Sveriges viktigaste program, demokratiskt. och sedan 30 % till något slags kulturellt, för att döva samvetet, kanske Radio filharmonikerna.
Poängen är att på något vis fördela resurserna, så att demokratins företrädare fördelar tiden för vilket innehåll, och speglar ner trams-media, för detta produceras det för mycket av ändå, och speglar upp icketrams. och sedan oberoende av de som beslutar om inriktning/innehålls övergripande, skiljer detta från fördelningen av resurser och samtidigt säkerställer produktion av kvalitet, vad det nu är.
Maktdelning fungerar tidlöst så.
- En lagstiftande normerande del, riksdagen - Reglerna för något, tex PS
- En beskattande del - Riksdagen, som bestämmer hur mycket IN och hur mycket UT, till vilket område
- En verkställande del - regeringen, eller som i PS fall, en VD per bolag
- En dömande del, dvs någon som ser till att att normen efterföljs,
(för närvarande är detta tex privat media samt alla enskilda bloggar.)
Så reglerna för PS har alltid och kommer alltid att beslutas av Riksdagen
Mellanfrågan, den delikata, är vem som bestämmer omfattningen, dvs hur mycket av vad.
Sedan intäktsfrågan, hur mycket, den är knepig, och central avseende oberoende långsiktighet
sedan fördelningen, där ska man tänka fritt, och inte vara statiskt, något slags marknadstänk, ursäkta, demokratitänk, vore inte fel, dvs låta skattebetalaren själv "kryssa" vad man prioriterar.
Verkställande delen bör ses över, där man tar ifrån VDn en del makt avseende nästa chefsled. Här bör man utse fler "programdirektörer, som får begränade mandatperioder. att vara chef på PS ska inte vara ett livstidsuppdrag, för då får man sekteristiska tendenser.
- Dömande, jo nog ska det finnas en dömande del, en "folkdomstol" :-) som ser till att utdela straff när makt missbrukas, för det gör den alltid, människans natur är milt sagt dubiös, och det måste finnas konsekvenser för media själv, av att inte följa regelboken, precis som allt annat. Vem granskar granskaren? och vem granskar granskarens chefer? S.W
Grundlagsskydd?
Kanske ska man först repetera vilka "institut" som är skyddade i RF, grundlagen. Märkligt nog är nämligen RF en högre ordning än RO, Riksdagsordningen, som är degraderad till något lite oklart.
RF Statsskickets grunder
1. Folket - 1 kap 1 § - All offentlig makt* i Sverige utgår från folket**.
* Notera all makt, all. PS är per se offentlig makt, i synnerhet om den grundlagsskyddas :-)
** läs röstberättigade medborgare)
2. Folkstyrelsen - 1 kap 1 § - Den svenska folkstyrelsen bygger på:
- fri åsiktsbildning* och
- på allmän och lika rösträtt.
* det är denna grund som PS inte kan negligera, utan rekyl-effekt. Dvs PS ska å ena sida vara en del av folkstyrelsen, dvs makten, dvs folket, och dessutom spegla fri åsiktsbildning, och då kan man inte komma harvande med annan "värdegrund" än den som uttrycks i RD, 1 kap 2§
3. Lagenlig/normerande - Den offentliga makten utövas under lagarna*. RF 1 kap 1 § 3 st
* grunden för att demokrati ska fungera, vad som kommer alldra först, är acceptansen för det demokratiska styrelseskicket, och detta är att makten själv tillämpar lagarna, om inte, så faller hela idén, dvs grunden för demokratins förankring hos folket bygger på att alla (utom brottslingar) följer lagen, och följer inte "maktens män" lagen, så faller demokratin ner till samma division som diktaturer och teokratier.
Representation - 1 kap 1 § 2 st Den (offentliga makten) förverkligas genom
- ett representativt* och parlamentariskt** statsskick och
- genom kommunalt självstyrelse.
* Här avses Riksdagsmännen som är valbara via politiska partier
** Här slås parlamentarismen fast, (i praktiken 175 knapptryckare för att utöver makt)
OCH
Grundlagsenlig - 1 kap 3 § - RF, SO, TF och YFL är rikets grundlagar. (alltså inte RO)
OCH
Demokratisk - 1 kap 2 § 4e st - Det allmänna ska verka för:
- att demokratins* idéer blir vägledande inom samhällets alla områden** samt
- värna den enskildes privatliv och familjeliv.
* eftersom RF inte vidare definerar vad demokrati är, så gäller den stipulativa förklaring
som ges i 1 kap 1§, dvs man landar rekursivt i 1 kap 1-10 §§
** alltså inkluderar demokratins idéer även PS, dvs RF 1 kap, i brist på annan definition.
OCH
Lagranskad* enligt 6 kap 20 § - Lagrådet
För att lämna yttranden över lagförslag ska det finnas ett lagråd, där det ingår domare eller, vid behov, tidigare domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag.
* Det är regeringen som tar fram lagar, regeringskansliet tjänstemän, som sedan granskas lagråd och Riksdagens utskott.
4. Parlamentarisk/representativ - RF 1 kap 4 § 1 st - Riksdagen* är folkets främsta företrädare.
* Dvs den första statsmakten, riksdagsledamöterna ÄR folkviljan, (våra politiska partier är medvetet inte grundlagsskyddade, det är en osynlig hand, däremot är gruppledarna omnämnda i RF varför man indirekt inser att den som är gruppledare är den som talar om för Riksdagens/folkets ledamöter, vad som gäller just idag :-)
Riksdagens funktion - RF 1 kap 4 § 2 st
- Riksdagen stiftar lag
- beslutar om skatt till staten
- bestämmer hur statens medel ska användas.
- granskar* rikets styrelse (regeringen)
- granskar* rikets förvaltning
* eftersom Sverige saknar konsitutionsdomstol, finns ingen annan, utom folket, som granskar Riksdagen. Riksdagen går inte tänka sig utan partisystemet - utöver valen vart 4e år återstår media att granska den egentliga politiska makten)
S.W
2 kap berör bland annat rättigheter och åsiktsbildning samt rättssäkerhet
3 kap avhandlar Riksdagen, där faktiskt 7 § i förbifarten nämner att Riksdagen har partier - eftersom det är svårt att fördela mandat utan att nämna vilka som får mandaten tilldelade.
4 kap berör Riksdagens arbete, ochj man kan ju roa sig med att fundera om PS ska sortera under KU eller under Kulturutskottet för beredning av de frågor som berör PS.
5 kap avhandlar statschefens roll. Bäst är 3 § När det behövs sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap. (sannolikt om regeringschefen är försvunnen.
6 kap, berör regeringschefen, med den
7 kap berör själva staten - statsmakten, dvs Regeringskansliet och dess uppgifter, och ska PS vara oberoende, från den andra statsmakten, ska man fundera på om regeringskansliet ska bereda ärenden som berör PS? I vart fall bör frågan ställas, så är det i vart fall idag.
8 kap Lagar och andra föreskrifter, särskilt 14 § Stiftande av grundlag (och om riksdagsordningen)
För om Riksdagen ska lämna föreskrifter till PS, dvs till förvaltningsstiftelsen, så ska detta sannolikt ske genom lag, förordning, föreskrift etc (:sannolikt inte genom att utskottsbetänkande :-)
9 kap berör Finansmakten
Jo den ligger under regeringen, utom Riksbanken.
Sannolikt måste man på något ställe hantera/nämna att "budgeten" för PS ska hanteras utanför stadsbuden, för om man inte gör detta, så är inte intäkterna grundlagsskyddade realt.
10 kap. rör EU och Internationella förhållanden, i synnerhet 6 § samt Utrikesnämnden och indirekt EU-nämnden
11 kap. beskriver Rättskipningen, dvs Domstolarna, den egentliga 3e statsmakten.
Där 3 § skulle kunna vara relevant för PS.
"Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa* en rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare."
* Dock utser faktiskt våra politiska partier nämndemän, som faktiskt i viss mån påverkar enskilda fall, men i grunden har de rätt lite inflytande på domaren, mer än att de sas demokratiskt förankrar ställningstagandet, och vore domaren ensam, utan nämndemän, skulle det gå mycket snabbt för "the bad boys" att klämma åt domaren, i vart fall i tingsrätter, så tom domstolsväsendet är beroende av, inte folkvalda, men väl politikens representanter.
12 kap. rör Förvaltningen - Den statliga förvaltningsorganisationen som sorterar under regeringskansliet - dit räknas alltså PS, so oder so, eftersom det är ett organ som utses av regeringen. Det går inte att förbise kap 12 om man för in PS i RF eftersom ett skattefinansierat organ i folkets (medborgarnas tjänst) defacto utgör en del av den statliga förvaltningen, för om PS är en del av förvaltningen, är det enl RF en kommun eller domstol, om man då alltså skriver in något helt nytt.
S.W
13 kap. Kontrollmakten - hör börjar man närma sig PS, om det är här som man ska fibbla in PS med stöd av RF
- Konstitutionsutskottets granskning
- Åtal mot statsråd 3 §
- Misstroendeförklaring 4 §
- Interpellationer och frågor 5 §
- Riksdagens ombudsmän 6 §
- Riksrevisionen 7 §
Så endera får man lägga till ytterligare ett kapitel som berör PS (om man anser att PS ska grundlagskyddas, eller så får man lägga en PS under Kontrillmakten som 8 § men eftersom PS inte bara är en kontrollmakt, det vore inte bra för PS självuppfattning, så är nog inte ens detta bra, varför det som återstår är att hitta på något annat hyss.
Kanske lägga in en ny § under 1 eller 2 kap, om "Allmänhetens egen informationsbyrå" PS
- genom att reglera verksamhetens existens i grundlag
- garantera oberoendet på samma vis som domstolar
- beskriva PS finansiering, (genom lag, som alltså enl RF kap 9 i praktiken är regeringen, även om det är Riksdagen som ytterst beskattar, varför det handlar lite om att kunna räkna till 175.
- kräva kvalificerad majoritet i riksdagen för beslut om reglering.
Det är när man ska grundlagsskriva något om PS som det kan komma att bli intressant, med den parlamentariska samstämmigheten. Att tex låta Riksdagen utse representanter för förvaltningsstiftelsen är nog en bra start, samt låta Riksdagen med kval majoritet utförda riktlinjer, som gäller alla andra demokratiska verksamheter, samt slutligen att reglera finansieringen, så att denna ligger utanför statsbudgeten, och hela tiden förhåller sig något oföränderligt, ett index eller dylikt. I grund och botten räcker RF rätt långt som det redan är.
S.W
Rätelse:
"om PS" INTE "är en del av (stats)förvaltningen",
"är det enl RF en kommun eller domstol", (vilket det inte är)
varför man kanske tvingas skriva något helt nytt.
Läs SvD i går, om tillsättningen av ny Riksbankschef, Ingves, som ändå får anses vara så ända i i norden opolitisk, och osannolikt meriterad, internationellt, närmast en världsstjärna med insikter om den globala ekonomin som ingen annan är i närheten av, tex BIS som än idag hanterar efterdyningarna av 1a och 2a V.K. När statsmakten, den borgerliga, hade ett uppdrag på Riksbanken att stabilisera ekonomin, så var Ingves Hökaktig, och när borgarna tog bort Riksbanken stabilitetsansvar för samhällsekonomin och la det på KI, (under regeringen), så blev Ingves hastigt (och olustigt) Duva, men den som följer reportaget i SvD om Riksbanksfullmäktige, får en liten liten inblick hur slagfältet, det fördolda, sker inom ägarstiftelsen, och de bägge VDna, för övrigt bägge kvinnor, har olika uppfattning redan nu, där man får anta att makten över media över tid, fördelas mellan S och M, genom att turas om vem som tillsätter chef över SvT resp SR och UR, dvs den som tillsätter SvT tillsätter inte SR och UR. S.W
I RF före 2010 sambehandlades domstolar och förvaltning i ett och samma kapitel, som underställda den andra statsmakten, regeringen, eftersom man tidigare tänkte sig att förvaltningsmyndigheter var lika "oberoende" från statsmakten (1 kap 9§) som domstolsväsendet, men det visades sig snabbt att våra statliga verk och bolag i högsta grad var beroende av:
- regeringens utnämningsmakt genom Generaldirektörer
- statsbudgeten som i klartext motiverar vilken verksamhet regeringen vill prioritera - regleringsbreven i statsliggaren, som styr Sveriges mynigheter i parti och minut
- Finansutskottet, (där de viktiga besluten fattas avs resurser i Riksdagen)
När tjänstemannaansvaret avskaffades 1976 i samband med bla MBL, så utgick lagstiftaren från att den enskilde ämbetsmannens "opartiskhet och saklighet" jämte likabehandlingsprincipen skulle garanteras av chefen och ytterst GDn. Men så blev det alltså av outgrundliga skäl inte. Byter poliiken färg på värdegrunden för GD, får man förvänta sig att tjänstemännen anpassar sig. SÅ är det på RK, någon månad före Riksdagsvalen börjar alla opolitiska tjänstemän författa PM som det lutar åt, att den nya regeringen kommer sätta igång med, rationellt hel enkelt.
Ämbetsmannaansvar var det (straffrättsliga) ansvar för offentligt anställda som gällde i Sverige före ämbetsansvarsreformen 1976. Försummelser i tjänsten kunde leda till ansvar för tjänstefel, och varför man inte ska vara ansvarig för offentlig maktutövning, erfarenheterna av nazismen till trots, är helt klart ett litet problem i dessa tider när sanning, om den nu finns, ifrågasätts alltmer.
För tjänstefel kunde en offentligt anställd dömas; medvetet avsteg, försummelse, oförstånd eller oskicklighet som grund för att åsidosatta vad som ålåg vederbörande vid maktutövning enligt lag, instruktion, författning, föreskrift eller tjänstens beskaffenhet. Påföljder var böter, fängelse, suspension och avsked.
Detta är alltså relevant för utredningen om PS, eftersom det verkar som att o inte statsmakten själv, klarar av att hålla fingrarna i syltburken, av egen kraft, genom att själv kontrollera den andra statsmakten, regeringen, via grundlagens kontrollorgan, så återstår då media, man får inte glömma all privat media tex pressen, som gör grovjobbet varje dag, genom både information och granskning, och om PS är för nära förknippad med den andra statsmakten, eller kanske den första, dvs partisystemet, så kanske inte PS äns som det varit, haft förutsättningar att driva objektivet, utan von oben - tjänat sin uppdragsgivare, förr den andra statsmakten, när vi hade regeringeringsmajoritet, men nu....börjar det gunga lite. S.W
Ämbetsansvarsreformen utgick från att man skulle inskränka det straffrättsliga ansvaret och närma sig den privata arbetsmarknadens sanktionssystem.
Straffansvaret för tjänstefel ersattes med nya regler:
- oriktig myndighetsutövning
- jäv
- mutbrott
- brott mot tystnadsplikt
Det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel begränsades till den del av den offentliga verksamhet som innefattade "myndighetsutövning" som var direkt brottslig
och som regleras i 20 kap BB.
Staffansvar kunde inte utdömas för att inte följa statens egna regler utan endast om gärningen inneburit myndighetsutövning som orsakat förfång eller otillbörlig förmån och som inte varit ringa, dvs som var direkt brottslig.
Sedan har statsmakten avskaffat definitionen av vad "myndighetsutövning" är - genom nya FL, varför det hela blir ännu mer svårbegripligt, ansvaret för objekiv amktutövning, vilket alltså även gäller PS. Man kan inte göra fel som anställd på PS genom att inte följa regelverket, bara genom att göra något direkt brottsligt, vilket tex hanteringen av en chef på SvT n vittnar om. När något blir offentligt känt, måste myndighetschefen agera, annars inte.
Inom statsförvaltningen, det är detta saken gäller ytterst, vems objektiv som gäller - gäller alltså i princip samma privaträttsliga ansvar som inom näringslivet, och detta har sannolikt skapat en hämsko för politiken själv, att man blandat samma privat maktutövning med offentlig. När S eller Borgarna hade egen majoritet var detta ett mindre problem, fördelen växlade ju, men med nuvarande ordning är det svårare, dvs numera så har staten, den första och andra statsmakten en nackdel, av att tjänstemännen på golvet inte kan hävda sitt oberoende enligt RF mot högre chef, och därmed kommer vi fortsätta att undergräva statens eller vår demokratis själva urgrund, land ska med lag byggas, vilket alltså är en fördel för det renhåriga privata näringslivet och förfång för alla med rymligt samvete. PR-lobbyn är ett gift, och om nu alliansen (med lite tur) inte kommer åt flaggen enkelt, kanske det kan ske en författningsmässig förändring, om att återskapa medborgarnas förtroende för sin egen statsmakt, där PS ingår. S.W
Omsatt i realtid
Högsta chefens eller den enskilde tjänstemannens, och turerna på TV4 vittnar om hur det går till i den privata världen, och det går inte att utesluta att detta sorgliga krypande för ledningen skapar en kultur även inom statsföraltningen, som gagnat statsmakten, liksom den makt som ytterst styr över PS, dvs den som sitter på den högsta hästen på SR resp SvT.
Anställda inom offentlig förvaltning anmäldes kontinuerligt för tjänstefel, men det händer i princp aldrig att någon blir fälld, om det inte är muta. Ta bara detta med Nya Karolinska, eller MSB upphandling av helikoptrar, politiker som döljer ogentligheter bakom sina tillsatta tjänstemän, där alla kommer undan, då kan det inte annat än gå åt helvete, i folkets domstol.
Tjänstemannaansvar
Tjänstemannaansvar innebär att en tjänsteman i offentlig förvaltning har ansvar för beslut i samband med myndighetsutövning.
Brottsbalkens 20 kap om tjänstefel reglerar ansvaret.
I samband med Transportstyrelsens IT-upphandling efterlyste Inga-Britt Ahlenius ett utökat tjänstemannaansvar. Det börjar ju bli uppenbart att det var korruption på tjänstemannanivå under den borgerliga regeringen, och så ärver S frågan, där den tidigare GD som var borgerlig hastig och lustigt avgår inför regeringsskiftet, när det efter chicken race om nyval stod klart att Löfven skulle sitta kvar, varpå det blev en ny GD, som satt i skiten ordentligt, och det är så klart dundertabbe av nuvarande regering, vad som hände, men det går att begripa att den nya regeringen faktiskt inte på allvar insåg vidden av eländet, förrän det var för sent, eftersom man saknade handlingsalternativ, (inte bara i statsbudgeten).
Gud vad intressant det ska bli med KU-granskningen, eftersom det var C som satt på näringsdepartementet när hela haveriet initierades av en "förståsigpåare" som chef för IT, som anlitade en upphandlingskonsult, helt apropå, som sedan hade sina påsar ihop med IBM, och naturligtvis blev upphandlingen både billigare och genomfördes snabbare än förväntat, dvs genomfördes före valet. Så man frågar får man svar, och det gällde ju även MSBs helikoptrar, som prompt skulle komma från Italien, efter någon väntjänst inom EU-politiken. Jo, det var tidigare ett borgerligt krav, att återinföra tjänstemannaansvar, men sedan man upptäckt att man kan göra finfina affärer, beställningsjobb, åt näringslivet, så är det tyst på den fronten, och hoppet står numera åter till vänstern, att återinföra ansvaret för statens egen maktutövning, enligt RF 1 kap 1 §, i vart fall om man menar allvar med det demokratiska uppdraget.
S.W
I senaste RF har man tagit bladet från munnen och skrivit ett separat kapitel om domstolar, och vad som inte är domstolar, det är statsförvaltning, där det i praktiken är fyra myndigheter som sorterar under Riksdagen, och resten under regeringen, och en regering som inte samlar 175 knapptryckare, får alltså svårt med "myndighetsutövningen" som defacto är politisk, eftersom regleringsbreven i statsliggaren:
- sätter upp politiska mål
- jämte att medel (resurser) tilldelas myndigheten,
- jämte att myndigheten tilldelas en general, (också ett medel)
sedan är det upp till myndigheten att med egna metoder uppnå målen.
Det är här det sannolikt halkade lite fel i Sverige, en icke ringa orsak till att populismen så fick snabbare och större fotfäste än nödvändigt, det beror helt enkelt på att statsförvaltningen blivit alltför politiserad, tramsig, flamsig, en megafon med plattityder där GD och kommunikationsavdelningar yttrar sig, istället för de som är proffs på själva verksamheten. Det amma gäller tyvärr även fackförbunden, liksom stora delar av folkrörelserna. Det samma gäller även politiken, vem lyssnar på Riksdagsmännen de folkvalda, om de bakomliggande segslitna turerna med arbetet i utskotten, lagstiftningskedjan, när man kan lyssna till någon som drar ett trumpetsolo, om att vi måste, vi ska, vi kommer aldrig. etc. Det egentliga ansvaret för politikens magplask med våra myndigheter kommer aldrig fram, och sakta eroderas den goda staten, och den osunda staten gör entre, och detta är alltså självförvållat, inget som SD vållat, men som partiet faktiskt har som valvinnare, i kraft av att inte ha haft ansvaret, det politiska. Politiken är ansvarig för styrning av statsförvaltningen, men om statsförvaltningens ansvar är suddigt, så kan politiken komma undan eget ansvar, och är ingen ansvarig för återkommande haveriet, så har medborgarna inget val, annat än att rösta anti-etablissemang eller så klart att börja kasta bomber, vilket somliga alltså redan gör. S.W
Samtidigt som statens uppgifter blir allt mer krävande och omfattande, samtidigt som statsmaktens själva uppdrag är under förändring pga internet, globalisering, EU etc så får vi alltså svagare regeringar, då blir myndigheterna svajiga med, dvs grunden för den demokratiska förankringen, och detta gäller inte minst PS, som trots allt är en myndighet, i vart fall enligt RF, eftersom det är offentlig makt som utgår direkt från politiska partier, regeringen och som finansieras kollektivt, och nog försökte PS, dvs Radiotjänst, få igenom finansiering genom innehav av dator, eftersom medborgarna genom datorn, kunde ta del av SvT och SR genom internet. Faran för PS är alltså inte vara detta med att vara oberoende från statsmakten, politiken, utan även att man är sin ege fiende, i kraft av att vara sig själv nog, dvs utan konkurrens finansiellt, men däremot konkurrera om tittarsiffror, vilket leder till trams-TV, vilket leder till att uppdraget urgröps, av sig själv. Man jagar som en simpel politiker anhängare, sympatisörer/tittare/klickare, utan att höja blicken det minsta, på demokratins själva fundament, och varför så många numera tycks ha ett problem med PS, eftersom man anser att PS i själva verket varit allt annat än oberoende från den offentliga makten och drivit politiken mot en agenda, so ingen vet vad den är, utom icke representativ,
dvs man känner inte igen sig i verklighetsbeskrivningarna. Detta ser man tydlig nu, i kommentarsfälten inom "nationalistsfären" att man reda ser SD som femte-kollonare, som inte vill lägga ner PS helt och hållet. Det borde vara en varningsklocka. Inte fasiken blir landet bättre av att avskaffa PS och överlåta reste till privata aktörer, vilket inbegriper globala aktörer, liksom kriminella, liksom främmande makt. Det finns ju trots allt väldigt många fördelar med PS, som är bra, en kärna och en tradition, som är utsatt för alla möjliga klåpare, inkl våra egna folkvalda politiker, avseende dold makt-agenda, och istället för att se kommande förändringar som negativa, kan man väl se det positivt, att genom SDs intåg på makt-scénen, som resultat av politikens klavertramp, så kanske man äntligen klarar av att reformera PS, som det är tänkt egentligen, utan dold styrning. Transparent demokratisk styrning av PS är av godo, och gagnar folkstyret, ska detta vara svårt att begripa, och därför skulle det vara en katastrof, om de krafter som vill förinta PS, får för mycket upp-backning av SD, för det är inte få inom privat media, som stör sig så in i helvete på att vi är många medborgare som helt enkelt skyr reklam, fan, det är en plåga. Och om man vill ha reklamfri information, får man gå till ett bibliotek, eller ta del av PS, eller läsa dagstidningar, eftersom man tränat sig att filtrera bort reklamen. S.W
Eftersom PS uppenbarligen inte är en kommun eller en domstol, så är det således en förvaltningsmyndighet, eller liknande, som har att följa Westerståhls objektivitetsmodell, som skrevs in i RF 1973, som ett resultat av dåtidens strid i Riksdagen om just PS roll. Men frågan är då hur man kan granska PS, att de håller sig till uppdraget i RF?
Begreppet i sig delade GW upp i fyra huvudkrav
Objektivitet = saklighet + opartiskhet
saklighet = sanning + relevans
opartiskhet = balanserad återgivning + neutral presentation.
Den största missen PS och media gjort är att medvett missförstå balanserad återgivning, genom att vid en prpesentation återge två kockonötter eller två diamteralt motsatta uppfattningar, samt att helt bortse från det man inte finner önskvärt att skilda, det är mycket partiskt, att så blunda för saker och ting, skilda något annat, och tiga eller värdera ner något som kanske andra finner synnerligen relevant.
Sanningskravet intar en särställning då detta krav är överordnat de övriga kraven eftersom en nyhet måste vara sann då den annars saknar relevans, är ointressant att balansera eller ens ge en neutral presentation av. Det finns olika sätt att se om sanningskravet uppfylls,
- att se förhållandet mellan sanning och verklighet (som uppfattad verklighet)
- förhållandet mellan sanning och part (som är subjektivt, varför man kan välja vems sanning man vill framföra)
Med det senare avses den sanning journalisten får fram, eller vill få fram och den sanning parten, alltså intervjuobjektet, berättar.
I det första synsättet har ännu ingen partrelation dragits in, alltså
besvaras frågan om en nyhet är sann eller ej genom att frågan aktualiseras i förhållande till en avgränsad, enskild händelse som faktiskt står framför uppenbarheten, som inte kan döljas. Exempel på sådana frågor kan vara:
Har (X) begått det kvinnofridsbrott vederbörande anklagas för?
Här har intervjuobjektet ännu inte fått komma till tals. I det fall en part
har fått komma till tals aktualiseras förhållandet mellan sanning och part.
Journalisten utgår från det vederbörande sagt istället för att utröna om partens egen framställning överensstämmer med verkligheten. Har du kladdat på Y, om man har mycket att förlora på detta, och mycket att vinna och inte kan åka dit i kraft av sin maktposition, så kommer man att ljuga. Jämför tex Maud och Nuon, hon vill inte ljuga, eftersom hon trots allt är någorlunda hederlig, och då infinner hos sig inte och tar sitt ansvar i KU, eftersom det inte finns någon konsekvens, dvs straffansvar, vilket så klart alla förlorar på, inte bara medborgarna, utan även den seriösa politiken, för varför ska man inte rösta på SD, om politiker kommer undan med vad som helst?
Jämförelsen som alltså behöver göras avseende sanningsbegreppet är den mellan talet och återgivandet av detta, mellan dikt (hörsägen)och verklighet, allt enligt Westerståhl 1972. S.W
Betänk, angående monopol och offentlig maktutövning, att det var moderaterna som drev igenom att skapa en (1) central polismyndighet, efter vaket 2010, eftersom man då, politiskt inte såg faran med att en svag regering, som inte var moderat, utser en general, som sedan utser alla andra i nästa led. Samma elände som nu S tyngs av avseende AF, efter åren med Littorins general. Det var alltså inte direkt en smart strategi för att uppnå RF 1 kap. 9 §, om de medel man nyttjade för egna mål, faller i motpartens händer :-) men naturligtvis tjänar både S och M, när vi nu inte har stabila majoriteter, att gå samman, och enas om att tillsätta ickeaktivistiska GDs, så att det går att skifta regeringsmakten, utan att behöva byta ut hela verksledningen, för övrigt gäller samma elände hela regeringskansliet.
”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra (tex PS) som fullgör uppgifter
inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta
- allas likhet inför lagen samt
- iakttaga saklighet och opartiskhet.”
Begreppet (snarare termen) objektivitet som ideal inom media/ifmormationsgivning kom i takt med introduktionen av den elektriska telegrafen under 1800-talet, och är devis kvar 8språkligt) inom militär- och sjöväsen. Detta att uttrycka något extremt kort och krasst. Objektivitet, var med man såg något i, var baserad på fakta som en osminkad sanning - att kunna separera fakta från värderingar (fiction), och i samma andra uppstod filosofiska strömningar, tex Uppsalaskolan, med Hägerström (som var mer radikal) och Phalén som höll en mer strikt ontologisk uppfattning om en verklig verklighet.
Man kan lite tala om samma paradigm som Kopernikus, paradigmet är alltså själva instrumentet - stjärnkikaren - som uppenbarade en ny verklighet, som tidigare var fördold. Telegrafen skapade/tvingade fram ett "objektivt" språk, eftersom detta med morse, ja det är morse, en abstrakt verklighet med da och ditt, som kräver närmast musikalisk förmåga för att avkoda, och koda. dvs datan, da och ditt, är inte informationen, som sedan ska omvandlas till fakta och kunskap. S.W
Journalistik som förmedlar värderingar för att påverka, kan inte beskriva något objektivt, för då förlorar man mot den som gör det, innebär att makthavare å ena sidan är beroende av krass information, men sedan i åt andra hållet vill paketera om denna information, så att den gagnar det egna målet. SÅ är det bara. Men...
Om det går får långt, så tappar politiken sitt eget objektiv, eftersom om den verklighet som beskrivs för fotfolket, inte stämmer med egen verklighet, förändras input från skyttegraven, dvs människor säger en sak och tänker en annan, den verklighet som tex journalister ska beskriva, blir alltså en parallell verklighet även som spegling, man kommer inte åt det objektiva, med sitt eget subjektiv (objekivet), och skjuter sig alltså i foten. Att sedan begreppet "subject" dvs ämne på engelska, har kvar sin ursprungliga betydelse, vittnar om att begreppen objektiv och subjektiv bytt plats. Subjektivet var ursprungligen genstandet, (gegenstand på tyska översätts till ämne eller sak), det gentemotstående, dvs referensen, och objektivet var kikaren,
inte referensen, saken, som studerades av betraktaren. En term som alltså ändrades från antiken via skolastiken något, och efter att Kopernikus genom objektivet fann sanningen om jordens, solens och världsaltets väsen - så började objekivet bli symbol (ord) för just sanningen. Subjektet blev inividen, istället för det som var föremål för betraktelsen.
Det finns tom språkliga oklarheter inom Svenskan avseende engelskans
object och concept, (Ogdens triangel som är grunden för att förstå abstraktioner av verkligheten) som översätts till: Referens och Begrepp.
Jo, numera blandas termerna ord och begrepp samman, som om de vore ekvivalenter, men det vet ju alla som bevittnat en tramsig debatt, eller tramsiga pseudo-akademiker som ställer frågan, vad är egentligen en ost, eller vad menar vi egentligen när vi säger att ost är gott, dvs om man medvetet avser olika saker med samma term, så är Kalle Anka rena rama klarheten. Numera, i allmänspråket. Då kan tom objektivet hamna på sniskan. Därtill har manipulatörerna med iden blivit så skickliga att ändra på referens och begrepp, till ordet/termen, att ingen hänger med. Verkligheten gungar, och inte blir det bättre av att terminologi och definitioner blir allt mer sällsynta som gemensam grund för ett vuxet samtal. S.W
Journalistikens ideal fanns kvar med blev med tiden rutinmässig praktik under ständig förändring, sedan kom modernismen efter 1a VK som blev lite saboterad genom 2a VK, med någon slags motreaktion 1968 som sedan utmynnade i postmoderna ideal, men postmodernism var alltså inget nytt alls, mer en ny term på ett gammalt filosofiskt fenomen, distinktionen mellan epistemologi och ontologi.
Neutral nyhetsbevakning hade på 1920- talet stegvis blivit synonymt med kraven på
allmänintresse i nyhetsbevakningen, i spåren efter fasorna efter 1a VK där de dubiösa
parallella världsbilderna som uppkom med nationalsocialismen, facismen och kommunismen
med start under Spanska inbördeskriget. Efter 2a VK kom man tillbaka i gamla gängor med de objektiva idealen, men det positivistiska idealen var satta på prövning, inte minst inom delar av universitetsvärlden. Ingemar Hedenius böcker:
1941 - Om rätt och moral
1949 - Tro och vetande
gav upphov till den sannolikt mest omfattande kulturdebatt Sverige någonsin haft,
om vad som är fakta och vad som är fiktion.
Befogad kritik efter kriget, om vinklad nyhetsbevakning och statliga propagandakampanjer, uppkom, från både höger och vänster, och man ska betänka att det var kallt krig, informationskampanjer från när och fjärran, parallellt med att röja upp u Europa efter nazisternas makalösa informationsbedrägeri, samtidigt som kommunismen genom Stalin, landat i en hopplös skenvärld med bland annat Ungern 1958 som uppenbar revolution mot något som inte stämde. S.W
Kritiken på den traditionella journalistikens objektivitet och sanning är alltså ingen ny fråga - och tyvrr ofta en metafråga, eftersom makt och media går hand i hand. Objektivet är alltid en föreställning hos betraktaren/recensenten och mottagaren tar in den information som passar den egna föreställningen.
I USA uppstod (naturligtvis) rädsla om att inte kunna skilja verklighet från fantasi, då vissa texter uppfattades återspegla en sammanblandning av objektiv journalistik och fiktion, tex litteratur. Tex att socialismen var fiktionm medan det egna objektivet var sann verkliget, och propaganda har alltid varit en fara och ett eget medel, för makt. Det där pysslade bland annat Weber med runt 1974.
I Sverige var det länge den professionella (statliga) nyhetsjournalistikens betoning på nyheter, fakta och samhällsinformation i samklang med den traditionella referatjournalistiken, eftersom "staten" hade öst och väst att balansera mot, inkl alla inre tossebollar på höger och vänsterkanten, detta kom det alltså en reaktion mot, en rekation från vänster, som blev en verklig utmaning för det statsbärande partiet.
Televisionen ändrades karaktär på föreställningen om journalistiken.
Förr var det film som stod för fiktion, om det inte vara dokumentärfilm, vilket (naturligtvis) snabbt missbrukades, i synnerhet under 2a VK. men Radio höll länge kvar vid telegrafidealet. TV förändrade allt, eftersom det nya mediet inte lika enkelt gick att urskilja, vad som var ÄR-läge (objektivet) mot BÖR-läget, (subjektivet) det önskvärda. I Sverige tex "Massmedier: press, radio & TV i den digitala tidsåldern"
(Hadenius, Weibull och Wadbring)
Sveriges Radio hamnade i blåsväder efter valet år 1968. Kritik riktades från
politiskt håll - att media var vänstervriden i sin nyhetsrapportering. Problemet var
hur kravet på saklighet och opartiskhet skulle uppfattas för att en nyhetsverksamhet skulle präglas av objektivitet. Men högerna var inte helt införstådda med Socialdemokraternas balansgång, mot avgrundskanten, vilket i vart fall delis kunde moivera att S i viss retorik, i synnerhet utrikes, var betydlig mer vänster än man var inrikes, där praktiken trots allt grunden var lojalitet med västliga demokratier.
Dessa diskussioner uppkom när makten i tvåkammarriksdagen låg och balanserade, somtidigt som televisionen fick allt mer ökat genomslag, på bekostnad av radion, med ytterligare skjuts av nystartade TV2 som bidrog till nyhetsfokus genom ”Rapport” där journalisterna lite kom att tänja på gränserna. TV2 innehöll även fakta och samhällsprogram där journalister började driva samhällsfrågor istället för att bara redovisa skeenden. S.W
I ett slag, ett slags paradigm, började journalisterna med det nya mediet att ändra journalistikens uppgift från att sitta still i båten och skilda en pågående skeende, en slags anpassning till verkligheten och låta mäniskors eget objektiv avgöra en viss slutsats, till aktiv samhällspåverkan, dvs där det i någon mening var färdigförpackat vilken slutledning som var giltig.
Det var mot denna typ av nyhetsförmedling som den objektiva eller vetensakpliga kritiken riktades (i vart fall enligt Hadenius & Weibull).
Journalisterna tog sig an uppgiften att avslöja maktmissbruk, belysa missförhållanden och undersöka samhällets baksidor med grävande journalistik och avslöjande reportage.
Och detta nya, var så klart inte alls nytt, alternativ information som inte trumpetas ut från maktens egen megafon.
Citatkllor i England brukar ange att den som först använde fjärde ståndet som beskrivning på pressen var Edmund Burke, återgivet av T Carlyle 1841:
Burke sade - "att det i parlamentet finns tre ständer;
men uppe på reporternas läktare sitter ett fjärde stånd som äger mycket större makt än de andra." Jämför här nyhetsprogrammet "Rapport"
I Sverige är det H B Palmær i Östgöta Correspondenten som är först (1838) att citera Erik Gustav Geijer att ha benämnt den periodiska pressen som "den tredje statsmakten".
i Sverige räknades då Kungen/regeringen som den första statsmakten och Riksdagens ständer, de fyra, som den andra. Senare skiftade man plats, efter parlamentarismens genombrott där Riksdagen (folket) blev den första statsmakten, och regenten, som usågs av Riksdagen den andra. I internationella sammanhang räknas oberoende domstol eller konstitutionsdomstol, (eller house of Lords) som tredje statsmakt, varför pressen blir den fjärde.
På det ställe Palmær åsyftar,hänvisar Geijer till Tocqueville.
”Redan i den äldre konstitutionella monarkien har denna diskussion ett dubbelt fält, i konselj och representation. I den nyare, der de bägge sistnämnda äro närmare förenade, har denna diskussion tillika fått en ny, tredje, mäktig organ – pressen – denna utomordentliga, af godt och ondt så blandade makt – säger en utmärkt politisk författare – att, utan den, friheten ej skulle kunna lefva, och att, med den, ordningen med möda kan bibehålla sig.
Så sant. utan alternativ information, andra perspektiv, så blir vi blinda. och är populus blinda, är demokratin rätt körd. Dvs lever människor i bubblor, som i religiösa klansamhällen, så är demokrati dödfött, allt förblir statiskt, utom nativitet och mortalitet, och det är ingen vidare god grund för att tillämpa makt.
S.W
Tanken var att inte längre bara att upplysa publiken utan även
att påverka dem. Den aktiva agenda-sättande journalisten blev ett utmärkande drag för professionaliseringen där det journalistiska idealet blev en plattform för folkets intressen, dvs det 3e eller 4e ståndet såg som sin uppgift att representera folkets intressen. De nya idealen visade en mer aktiv, engagerad granskare och informatör istället för en passiv, neutral rapportör (Petersson 2006), och med tiden omfattades detta ideal även inom statsförvaltningen, som numera utmynnat i uttrycket aktivism.
Westerståhls objektivitetsmodell
Kritiken mot Sveriges Radio för bristande objektivitet gav skäl till en rad undersökningar som hade det avtal som SR (som senare blev ägarstiftelsen) har med staten - att ge en saklig och opartisk nyhetsförmedling i radio och television som utgångspunkt. Det var partiskhet en i nyhetsförmedlingen som ifrågasattes från höger, och det blev statsvetaren Jörgen Westerståhl som fick uppgiften genom att bestämma
objektivitetsbegreppet med radiolagen som utgångspunkt och utgick inte i
från någon absolut objektivitet, som är en mer filosofisk vetenskapsteoretisk fråga.
Westerståhl var sekreterare i författningsutredningen 1954-63, och dessutom dotterson till Hjalmar Branting, och alltså väl grundad i det man kallar för modernismens tidevarv, vilket som sagt hela vår nuvarande författning vilar på.
GW menade att om saklighet och opartiskhet kombineras, även inom journalistiken, uppnås det vi kallar för objektivitet, och det är ingen slump att dessa två begrepp, eller är det termer numera, återfins i RF 1 kap 9 § om statsskickets grund, och kanske är det dags att sluta med värdegrundskurser eller värdegrundspostulat, som enbrt är maktspråk från den som för tillfället är hövding, och en smula ödmjuk återgå till Gunnar Weterståhls modell, en håller en, är enkelt att förklara, dvs är sunt förnuft, (comon sense) och är en grundpelare i vårt grundlag. Varför inte? Låt oss starta där, i diskussionen om PS, för om inte....Så kan man läsa på om nazismens språkbruk, om kommunismens,som Orwell jort en del poänger på, eller för den delen Trumps post truth eller all annan rappakalja som trumpetas ut på nätet, där det finns långt fler grund än fyrar. S.W
Finansiering av public service förr och nu SOU 2017:79
Sedan står i utredningen på sid 73m (om finansiering) att det redan idag är regeringen som fattar årliga beslut om tilldelningen.
"Riksdagens beslut om medelstilldelning meddelas genom regeringens anslagsvillkor till programföretagen.
Anslagsvillkoren beslu- tas av regeringen samtidigt som myndigheternas regleringsbrev. Av anslagsvillkoren
framgår bl.a. hur stora belopp som ska tilldelas företagen under året enligt riksdagens beslut, liksom vissa
ekonomiska, verksamhetsmässiga och organisatoriska förutsättningar samt redovisningskrav."
T.e.x regeringen Carlsson:
Regeringen konstaterade följande i förslaget till statsbud- get för budgetåret 1995/96:
"I rådande ekonomiska läge, då det ställs krav på omfattande minsk- ningar av den statliga konsumtionen,
är det naturligt att motsvarande krav ställs även på de radio- och tv-företag som finansieras med offentlig-
rättsliga avgifter. De avgiftsfinansierade radio- och tv-bolagen bör därför åläggas ett besparingskrav som
motsvarar det som ställs på den statliga konsumtionen." prop. 1994/95:100, bil. 12, s. 136)
Regeringen ansåg med hänsyn till statsfinanserna att resurserna till programföretagen skulle vara 11 % lägre
i fasta priser 1998 än enligt riksdagens beslut för 1995 och att minskningen skulle fördelas jämt över åren
med början 1995. Denna besparing innebar en nivåsänkning med 540 miljoner kronor (1992 års prisläge)
mellan 1995 och 1998 (SOU 2000:55, s. 329).
Detta är alltså det system vi har idag. PS, i synnerhet SRs chef vill ha kvar TV-avgiften, som man menar inte är en skatt,
men hallå, det behandlas ju som en skatt i budgetprocessen och omfattas av regeringens regleringsbrev. Om antalet "beskattningsbara" TV-mottagare går ner, återstår att göra "avgiften" teknikneutral, men det sa Högsta förvaltningsdom-stolen nej till. Att försöka kringgå denna lilla detalj är helt enkelt död-fött. Men om, om man skulle klara av att hitta en ny
räddningslanka för att fortsätta ta ut en avgift, så måste denna klara av att hantera internet (kablaget) och väven www (protokollet) och för att komma åt alla som ser på alternativ media, och den teknikuppgiften är nog marig, dvs att försöka klämma åt alla individer eller hushull som har köpte en dator eller har ett abonnemang. Herrejösses, ett vanligt mobil-abonemang går ju att surfa på. Så man får anta att SR kanske inte känner lust för att införa en annan sorts beskattning än den man har, men det finns nog inga större handlingsalternativ.
Sedan om detta är rätt turordning eller inte?
Jo, det är endast ett Riksdagsbeslut bort att (före valet) ändra på förutsättningarna, medan grundlag är grundlag,
med en helt annan tröghet. Så att vänta 12 år i praktiken, på att skydda PS i grundlag, skulle inte ha gjort saken bättre.
Och ärligt talat, våra domstolar, riksbanken, Riksrevisionen, har inte heller egen finansiering, domstolarna ska vi inte tala om,vilka besparingar de varit med om, liksom att regeringen inrättade domstolsverket för att normera lönebildning och delvis karriärstegar. Domstolar liksom statliga verk står fria från politisk klåfingrighet på individnivå, men inte direkt på policy-nivå, ty, land ska mad lag byggas, och lagen är laget, laget är medborgarna som företräds och beskattas av Riksdagen. Så är det. S.W
Skicka en kommentar