De av regeringen föreslagna åtgärderna för att minska antalet flyktingar som kommer till Sverige sågas totalt av remissinstanserna. Detta riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga principer och får
stora humanitära konsekvenser. Det handlar om liv och död, säger Ulrika
Årehed Kågström, generalsekreterare för Röda Korset.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skräder heller inte orden: Det här är ett sällsynt dåligt förslag som strider mot tanken, syftet
och ändamålet med asylrätten. Man bryter även mot FN:s allmänna
deklaration om mänskliga rättigheter, flyktingkonventionen,
Europakonventionen och Europadomstolens praxis.
"...med den skyndsamhet
med vilken lagförslaget tagits fram finns en risk för att relevanta
omständigheter förbises och att många överväganden som normalt sett bör
göras inte görs”, skriver Förvaltningsrätten i Göteborg.
Kritiken mot de föreslagna åtgärderna har varit så massiv att jag faktiskt tror det finns möjlighet att påverka innehållet i förslagen inför regeringsproposition i vår. Givet det drastiskt minskade antalet flyktingar som nu söker sig till Sverige är det också orimligt att nu så kraftfullt försämra möjligheterna till anhöriginvandring och göra tillfälliga uppehållstillstånd till normalläge.
Det finns också en stark opinion inom Socialdemokraterna mot förslaget. Jag skriver i dag som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet på DN Debatt tillsammans med SSU:s ordförande Philip Botström, S-studenters ordförande Elin Ylvasdotter och Mikael Leyi från Migrationspolitiska S-föreningen. Världen behöver fler, inte färre, exempel på politiskt mod, uthållighet och eftertanke. Läs artiken här!
11 kommentarer:
Om Sverige hade bedrivit en migrationspolitik värd namnet , så hade det inte behövts några panikåtgärder som tycks splittra socialdemokratin.
Vad som sen är politiskt mod kan ju ifrågasättas.
Till att enbart driva PK-politik och tillgodose PK-medias önskningar , krävs ju knappast något större mod.
Det är mer än pinsamt att "barnets bästa" inte har någon plats i regeringens förslag särskilt som de vill att Barnkonventionen skall bli svensk lag. S-regeringen har snart ingen trovärdighet vad gäller mänskliga rättigheter.
Sverige är en humanitär stormakt. Då ska självfallet man inte hindra människor i nöd att komma hit. När dessa flyktingar sedan blir svenska medborgare, kommer de flesta rösta på regeringspartierna eller Vänsterpartiet. Det är ett vinnande koncept att hålla gränserna öppna.
Ett litet önskemål har jag ändå. Jag tycker att med hjälp av den feministiska utrikespolitiken bör Sverige kunna få in mer barn från Afghanistan. För att få en utjämning bör dessa nyanlända barn vara flickor.
Jack London
Jan Holm:
Fast tänk vilken orkan av näthat som drabbar den stackare som driver PK-politik! Jag tycker att det är fantastiskt modigt. Tänk på de hatsidor som är specialinriktade på Mona Sahlin, exempelvis.
När vi ändå är inne på "om", tänk om de europeiska länderna hade kunnat tänka sig att ta emot flyktingar!
Själv håller jag med Ulf och de andra s-personerna i inlägget, det blir inte bättre av att vi också ska överge asylrätten. Men jag vill lyfta fram en särskilt utsatt grupp i detta också; barnen. Det är alltid de som drabbas hårdast av konflikter och varje inskränkning vi gör drabbar barn värre än vuxna. Väntar med spänning på att Ulf ska kommentera http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/03/sou-201619/
Bjerelds blogginlägg får mig att tänka på vad Lars Trägårdh skriver: "Idén om mänskliga rättigheter är ett ideal som få talar emot och många, med stor entusiasm, ansluter sig till. Och inte att undra på: vem vill ifrågasätta budordet om alla människors lika värde?
Men MR-idealismen är inte bara en civil religion vars överstepräster manar oss att öppna våra hjärtan och plånböcker. Även om MR till en början uppfattades mer som långsiktiga moraliska mål, har de med tiden blivit uttryck för politikens växande juridifiering. Prästerna får allt oftare samsas med advokater. MR-rörelserna har blivit en del av den rättighetsrevolution som svept över världen, med rötter dels i den amerikanska medborgarrättsrörelsen, dels i FN-konventionernas växande anspråk på juridiskt bindande status." Om jag minns rätt har Bjereld avfärdat tanken om en författningsdomstol, vilket jag tycker är rätt. För politik är inte blind juridik. Politik ska formas i en demokratisk process och är inte minst att väga olika behov mot varandra. Om MR-aktivisternas teser tillämpats i alla länder skulle problemet med juridikens dominans varit mindre. Men så är det ju inte. En av de stater som kränker mänskliga rättigheter mest, Saudiarabien, har valts till ordförande i FNs kommitte för MR. Bokstavlig tillämpning av FNs MR-deklaration förekommer inte ens i utvecklade demokratier av det enkla skälet att den inte går att förena välfärdsstaten. Det är ju t ex uppenbart att om Sverige hade säkra vägar för migranter, t ex möjlighet att söka asyl vid ambassader, skulle vi på kort tid öka befolkningen med åtskilliga procent. Jag tror inte att "vänsterpartisterna" inom socialdemokratin kommer till makten utan att det fortfarande finns tillräckligt många pragmatiker som är förmögna att göra en ekonomisk konsekvensanalys av besluten, något som aldrig bekymrat MR-aktivisterna.
Klas Bengtsson
Och så har vi Göran Persson som säger att regeringens åtstramningar i flyktingpolitiken kom för sent.
Var inte tanken med asyl från början att det skulle ges till människor
som var förföljda?, människor som kämpar för demokrati i diktaturer.
Jag är nästan övertygad om att Olof Palme om han levt i dag inte hade
stött dagens fria invandring. Den kommer leda till segregation som kanske
tar generationer att lösa. Och all den hat och rasism som uppstår.
Vad socialdemokratin ska göra är att börja lyssna på sina kärnväljare.
Det är arbetarklassen som bor i hyreslägenheter. För det är väldigt lätt
att som eliten som bor i helsvenska villa kvarter vara för en fri invandring
Man borde rent moraliskt, eftersom detta är irreversibla beslut, som inte gr att backa från, gör så att försörjningsbördan åvilar den som som vill ta ansvar. Detta är grunden, långt bortom vänster och höger, ansvar för sina handlingar och sina beslut.
Om alla Svenskar som är för:
- mer generösa regler än Genevekonventionen+
- välrdens mest generösta allomfattande välfördssystem
dvs vänsterpartister, miljöpartister och vänstersossar samt några centerpartister+ mymoderater, som vill ha öppna gränser och fri tillgång för alla till välfärdssystemen, dvs sakttebetalarnas goda vilja, så kunde man väl dela upp landet i en vänsterhalva och en högerhalva :-) Inte regionalt, utan skattemässigt, dvs alla är med och betalar en basplatta, polis, försvar, infrastruktur och räddningstjänst etc, så kan man sedan skriva kontrakt, de som vill ta hit alla som vill, med bibehållen välförd, får skriva på ett kontrakt, personligt att försörja alla som kommer hit tills de kan klara sig själva. och de som inte är lika generösa, slipper ansvaret, utan kan använda sina pengar till att köpa "hushållsnära tjänster" :-) dvs de där billiga jobben---skoputsare, städare, tjänsteflicka etc. S.W
Den flyktingkatastrof som vi nu ser är Europeiska Unionens Kris nr 2. Kris nr 1 är Eurokrisen, som ingalunda är löst, den väntar ännu på att explodera, och dess mest tydliga symptom och effekt hittills är centralbankernas laborerande med "minusränta". Några utsatta länder lider svårt av eurons tvångströja, som hindrar en återgång till sund ekonomi, t ex i Grekland.
Skarpa ekonomijournalister, t ex Andreas Cervenka i Svenska Dagbladet, har förklarat riskerna med denna "innovation", som kan bli ett stort problem för framtidens pensionärsgeneration.
I själva verket borde centralbankerna i Europa och USA vara glada åt att inflationen är borta, åtminstone för tillfället, och avhålla sig från de riskabla försöken att väcka den till liv. Man har glömt bort att "2-procentsmålet" för penningvärdesförändring formulerades i en tid då inflationen i många år stadigt rörde sig mellan 8 och 12 procent, vilket var ett elände i löneförhandlingar och genererade diverse projekt som "indexlån", "paritetslån" mm, konstruktioner som byggde på att pengarna fortlöpande skulle tappa i värde.
Samtidigt ökar skuldsättningen kraftigt i många länder. De till synes goda tiderna på sina håll, t ex i mäklarstatistiken, är främst en effekt av ökad skuldsättning. Som i sin tur kan bli katastrofal.
De medlemsländer i EU som vägrar att bidra till en lösning på flyktingkrisen -- som vore enkel om alla hjälpte till, "wir schaffen das!" (Merkel), är ett avgörande underbetyg för dessa länder. EU bör avsluta deras medlemsstatus.
EU:s Kris nr 3 är på gång sedan några år och når en avgörande punkt den 23 juni i år, då Storbritanniens väljare sannolikt kommer att rösta för "Brexit".
Därmed rivs fältet upp. EU kommer att krackelera, vilket i sin tur medför nya, svåra påfrestningar på de europeiska länderna. Spricker UK, öppnar Skottland eget? I Spanien är Katalonien på gång sedan länge, etc.
Å andra sidan: En post-EU-framtid kanske inte vore en katastrof? Visst skulle det bli mycket jobb med handelsförhandlingar, men snart skulle EU-epoken framstå som en överstånden mardröm.
Skämt åsido, över till allvaret.
Det hände sig att jag träffade en nyanländ Syrisk kirurg i helgen, som precis fått hit sin fru och son (på 3 år).
Sonen var helt tyst (kultur(/språk-chock från arabiska till Svenska) och en helt ny värld, krigszon till Svensk landsort, med hög arbetslöshet, många flyktingar, (förmodligen i topp av Sveriges mindre lyckade kommunala ekonomier.
Denne fantastike man var och badade med sonen, som lyckades hamna i drunkningsläge på grunt vatten, varpå jag kunde ge en hjälpande hand. Pappan hade varit här 9 månader och talade redan (otroligt nog) redan begriplig svenska, jag hade aldrig klarat arabiska motsvarande
Han bodde med familj på förläggning och gick och väntade på besked från socialstyrelsen, suck. Den dåliga sidan av Sverige, vår svårighet att kominera pragmatik med vårt svenska "samhällsmodell" där formella regler och obegripliga vrädegrunder, skapar myndigheter med tjänstemän som är allt annat än pragmatiska, svensken är livrädd att göra fel, i systemet, och fattar sedan så lite beslut det bara går, för att inte bli ansvarig.
politiken delgerar till myndigheten, myndigheten har en GD som anställer chefer, som adlrig öägger sig i det enskilda ärendet, som sköts av tjänstemän, som i sin tur har väldigt liten handlingsfrihet att fatta självständiga beslut (utom om det rör social intervention kring barn)
Han var som en grey-hound i en startbox och man såg redan det Svenska samhällets dövande filt. Sonen hade givetvis redan försett med en diagnos (autism) och vad jag kunde se var poljen inte ett dugg autistisk, bara lätt traumatiserad. och inte ens läkare kan alltid hantera objektiv analys av sina egna barn, alltför för lått att söka orsaksförklaringar som ligger utan får vårt eget handlande. jag förklarade att brorsans yngsta, inte började tala flytande förrän vederbörande var nästa 3 år, sedan kom Svenska, Spanska och Engelska på samma gång, det är ingen diagnos, det är moder natur, komplexitet avseende grammatik.
Hur som helst, att ta hit flyktingar för att det är ekonomisk lönsam, leder ju också fel, moraliskt, vem ska ta hand om barn och sjuka i Syrien? Biståndsläkare med tolk? Detta med hälsa, inkl att tolka intryck, tex om ens egna barn är sjuk eller bara fullt normalt, som inte yppat ett enda ord arabiska (modersmål, sedan han kom hit, är ingen enkel sak. Språket är ju vår vår karta och kompass över den märkliga värld vi lever i. jag fick en del underliga frågor från kirurgen (varför egna sonen hade fläta) - jag hade inget svar och hade inte hjärta att säga att det är hans mammas vilja/krav, för att.... Inte heller kunde jag svara på frågan om varför Svenska män föredrar Thailändskor (för denna "fördom" som det säkert finns ngn substans i, är då inget jag själv noterat. Inte heller kunde jag svara på varför svenska lever åtskilda (skilsmässa), jo det kunde jag, men jag valde att inte ge svaret, vi lever som vi gör för att vi kan, har friheten att välja. S.W
Det jag kunde säga var min subjektiva bild av situationen.
Säg absolut inte sanning eller vad du anser, vid kontakt med sociala myndigheter,
kom inte dragande med ngn diagnos på ett barn som är nyligen tre, för detta är bara menligt, för både dig och sonen, håll dig borta från socialkontoret, där arbetar numera socionomer, som är privatanställda, och ser världen på sitt eget sätt. Allt du säger kommer att vändas mot dig, om det blir minsta problem, och problem uppstår alltid där det finns intressekonflikter.
Staten/kommunen/myndigheten Sverige finns inte, det som finns är individer, som arbetar åt staten, allt mer privatiseras, och är snöd ekonomisk vinning, i förment allmän offentliga kläder.
Sedan lovade jag att hjälpa till med språkträning och återkomma om två veckor, vi växlade telefonfummer, och kriguren förklade att jag tänt hans hopp, (avseende hostiren om sonens kusin, att det är fullt normalt att inte börja tala ett helt nytt språk, om man dessutom tidigare talat arabiska förhindrat och plötsligt ypphört med detta i en helt ny kulturell miljö, där ens föräldrar är vilsna, kort och gott det är barnet som är friskt, och vuxenvärlden som är är minst sagt sjuk. (jag lovade däremot inte att hjälpa till med bostad i Stockholm innanför tullarna) - men det avser jag att göra) Man ska fråga sig vad man kan göra själv, med sina egna medel, istället för att säga ha och amen, betala skatt och inbilla sig att någon annan kommer göra allt gott, om man bara betalar dem. Borgarna tror att allt går att lösa med marknadslösningar om de rätta incitamenten finns. Börjar man med att sluta luta sig bakom det kollektivas skyddande "allas ansvar" och går till sig själv, så inser man att ingen kommer lösa detta om inte alla ror. Statsministern leder kollektivet, men kommer inte lösa ett enda ärende, om inte den enskilda individen är beredd att själv ro, för att vi själva vill, den dag vi ska lösa integrationen för att vi "måste" - så kommer det fungera ännu sämre. Visst kan man vilja göra gott,för att man får betalt.
Det där nyliberla perspektivet är precis lika ansvarslöst som det kommunistiska, det sociala kontraktet är beroende av sina ingående medlemmar, endera bjuder vi in för att vi själva vill, och vill vi inte, så ska de som själva vill, ta ansvaret. Generositet, ohejdad, finns inte, bara ömsesidig nytta, och en nytta kan vara att man själv blir gald i sinnet, av att kunna göra nytta, varje insats sprider sig som goda ringar, liksom dito dåliga. kan vi börja med att rensa dubbelmoralen och skenheligheten i välfärdsindustrin, har vi kommit ett första steg på den trappa som ingen vet vart den bär, det avgör vi själva, som kollektiv av individer. S.W
Skicka en kommentar