I dag är det internationella dagen mot dödsstraffet. Alla som följer min blogg vet att jag avskyr dödsstraffet och efter förmåga gör vad jag kan för att bekämpa denna vidriga, människofientliga företeelse.
Dödsstraffet är naturligtvis lika vidrigt var det än tillämpas. Men jag har lägre förväntningar på diktaturer och på regimer som grovt kränker de mänskliga rättigheterna - som till exempel Iran, Kina, Nordkorea och Sydafrika - än vad jag har på demokratier som till exempel USA. Det är tankeställande att USA aldrig skulle godkännas som medlemsstat i EU, eftersom USA envisas med att fortfarande tillämpa detta barbariska straff. Jag hoppas att president Barack Obama avslutar sin presidentperiod med att komma ut som dödsstraffsmotståndare - men det är kanske att hoppas på för mycket.
Med besvikelse har jag noterat att Carl Bildt i regeringens årliga utrikespolitiska deklaration inte vid ett enda tillfälle under mandatperioden fördömt dödsstraffet och dess tillämpning. Jag har också uppfattat det som att frågan om USA:s användande av dödsstraffet inte lyftes överhuvudtaget i samband med Barack Obamas besök i Sverige för ett drygt år sedan. (Någon får gärna rätta mig på denna punkt om jag skulle ha fel.) Jag vet att Sverige i det tysta bedriver ett viktigt arbete i denna fråga. Men symbolpolitik är också viktig. Genom att i Sveriges kanske viktigaste utrikespolitiska dokument under året konsekvent förtiga frågan om dödsstraffet signalerar Sverige att frågan inte har högsta prioritet. Jag hoppas - och tror - att den rödgröna regeringen kommer att uppmärksamma frågan starkare än vad alliansregeringen valde att göra.
Signera gärna Amnestys upprop för att stoppa avrättningen av Matsumoto Kenji i Japan.
9 kommentarer:
”Dödsstraffet är naturligtvis lika vidrigt var det än tillämpas.” Det är frestande att bara hålla med. Men enligt mitt förmenande är det inte så enkelt. Skulle du, som exempel, ha önskat att inte en enda av naziförbrytarna dömdes till döden efter andra världskriget? Nu talar jag inte ”bara” om de nazitoppar som hängdes utan även om de åtskilliga andra på lägre nivåer som också fick dödsstraff. I synnerhet efter att nyligen ha läst en bok om vad som konkret skedde i koncentrationslägren – bl.a. tortyr som ren underhållning – är det för mig utomordentligt svårt att vara kategorisk motståndare till dödsstraff.
Den ende president i USA , under vilken det aldrig verkställdes ett dödsstraff lär vara Richard Nixon. Paradoxernas man.
Kjell Eriksson
Du har rätt om dödsstraffet, Ulf. Men att inte ha några förväntningar alls från det styre vars statsbygge du helhjärtat vill ge erkännande stom stat, trots dödsstraff för att sälja mark till judar, det klingar illa.
Ologiskt att prata om "förväntningar" som om varje demokarti var den andra lik? USA har dödsstraff av en uppsjö historiska skäl och den som "förväntar" sig något annat är helt enkelt inte insatt i landets historia.
Eftersom jag tycker om amerikansk historia och har läst en hel del så är min "förväntning" att USA har dödsstraff precis som min "förväntning" på Sverige givet Sveriges historia är att man har höga skatter och ett välfärdssystem.
Annars kan man driva det hur långt som helst. Jag kan lika gärna säga att att jag har höga "förväntningar" på den högstående persiska eller kinesiska kulturen att införa demokrati och sedan avskaffa dödsstraffet...
Dödsstraffet i USA kommer att försvinna av ekonomiska skäl. Alla överklaganden, advokatkostnader och polisinsatser kostar mycket, mycket större belopp än ett livstidsstraff.
När jag ser människor buga sig i respekt för en okänd avliden, har jag hopp om mänskligheten. (Jag mår till och med bra av att se en tom begravningsbil framföras sakta.)
Min avsky för dödsstraffet har inte enbart med den dödsdömde att göra. Den är snarare ett uttryck för min respekt för något högre, för livet. Paradoxalt nog är det respekten för livet som får oss att hedra den döda.
(Hur har vi det med respekten för livet när det gäller abort som preventivmedel?)
Rörande motstånd mot dödsstraff kan vi i Sverige ju börja med att inte välja dödsstrafförespråkare som andre vice talän i riksdagen.
Om ej annat är denne person olämplig då han ju motverkar praxis och trots sitt ämbete deltar i opinionsbildningen, t.ex. mot erkännandet av den stat som någon nämde ovan.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2513067-fel-att-erkanna-palestina-i-dag
Ulf Wallin. I svensk politik över huvud taget finns inom alla partier, där ledande personer avsatts under kuppliknande aktiviteter. Gösta Bohman, Torbjörn Fälldin, Leissner m.fl. är några exempel.
Vad gäller Juholt var han en eminent retoriker, men tyvärr lite för dåligt påläst i vissa fall. Det är det media utnyttjar.
Ulf Wallin 11:51
En skicklig retoriker är äventyrligt kontraproduktiv för sin sak om han tar lätt på skillnaden mellan vad som lovas eller ställs i utsikt och det som kan levereras.
Ju mer medryckande proklamation, desto större frustration när verkligheten hinner ifatt.
Skicka en kommentar