Feministen Palme

Mina första minnen av Olof Palme är hans inlägg i några TV-sända riksdagsdebatter under tidigt 1970-tal. Jag tjusades och fängslades av hans rättvisepatos, hans uttalade solidaritet med de svaga och förtryckta och - inte minst - hans glimrande och ideologiskt impregnerade retorik. (Jag var också förtjust i Jörn Svensson, vars alltid välformulerade och skarpa inlägg mot USA-imperialismen - dessutom på skånska - gjorde djupa avtryck i min unga och ännu oskuldsfulla själ.)

Jag tillhör dem som de gånger jag är i Stockholm, omedvetet men obevekligt, söker en anledning att snedda över Adolf Fredriks kyrkogård för att kasta en blick på Olof Palmes grav och sända honom en mental blinkning.

Olof Palme berör - få är likgiltiga. Så här i tider av 25-årsdagen av hans död överträffar medierna varandra i minnesprogram och artikelserier. En av standardfrågorna lyder: Vilket är det politiska arvet efter Olof Palme?

Många associerar förstås Olof Palme till den internationella politiken. Han var och är otvivelaktigt Sveriges mest kände politiker i omvärlden. Andra associerar honom kanske till löntagarfonderna, de dubbla valförlusterna, IB-affären eller ubåtskränkningarna. Jag vill här uppmärksamma ett av de politikområden där han gjorde störst insatser men som kanske i dag fallit i glömska, nämligen jämställdhetspolitiken.

I sin Palme-biografi "När vinden vände" lyfter Kjell Östberg fram hur Palme redan 1966 i ett tal inför Försäljnings- och reklamförbundet går till storms mot reklambranschens befästande av förlegade könsroller. Olof Palme valde att ägna hela sitt tal på 1972 års partikongress åt jämställdhetsfrågorna. I talet är Palme tydlig med att jämställdheten måste grundläggas i arbetslivet och utgå från kvinnors rätt till arbete. Barnomsorgen måste byggas ut och hushållsarbetet fördelas betydligt jämnare mellan män och kvinnor. Andelen kvinnor i politiska församlingar måste öka kraftigt. Det politiska arbetet för kvinnans jämställdhet måste beröra samhällslivets alla områden. Östberg skriver: Under några år på 1970-talet genomfördes en serie jämställdhetsreformer utan tidigare motstycke. Särbeskattning, föräldraförsäkring (som åtminstone formellt jämställde kvinnor och män när det gällde vård av små barn), en barnstugereform som (...) innebar en kraftig utbyggnad av barnomsorgen och (...) beslutet om fri abort.

Palmes patos för jämställdhetsfrågorna växte förstås inte fram i ett vakuum. Radikaliseringen av samhällslivet och auktoritetsnedrivningen kring 1968 innebar ett uppsving för jämlikhetsfrågor och även för jämställdheten. Men Palme tog tidigt jämställdhetsfrågorna på allvar, förstod dess politiska sprängkraft och potential och lyckades utforma konkreta politiska reformer som fortfarande präglar vår tid.

Var finns den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken i dag? Var fanns de skarpa socialdemokratiska jämställdhetpolitiska förslagen i 2010 års valrörelse? Tystnaden ekar. Avslutningen av Olof Palmes klassiska tal på 1972 års partikongress har bäring än i dag:

Man möter hos många kvinnor i dag någonting av en förtvivlan över trögheten i samhällsförändringen. Den är fullt förståelig. Man kan också se den som ett resultat av den begynnande frigörelse som i praktiken skett, framför allt det senaste decenniet och som ett resultat av den ökade medvetenheten hos kvinnorna. Men resultaten i praktisk samhällsförändring kan aldrig nås av isolerade grupper. Även om kvinnornas frigörelse i hög grad måste vara deras eget verk, så når vi aldrig resultaten om inte jämlikhetskravet bärs fram av kvinnor och män gemensamt inom en stor folkrörelse som inriktar sin strävan på samhällets förändring till ökad frihet och större gemenskap.

Jag medverkar i morgon måndag kl 15.30 i Radio Göteborg i P 4, för att tillsammans med Anna Johansson och Jan Eliasson diskutera Olof Palmes betydelse i dag. Jag hoppas då få möjlighet att bl a lyfta fram jämställdhetsfrågorna.