I dag blev Svenska kyrkan blev den första större kyrkan i världen att välkomna äktenskap mellan människor av samma kön. Jag är stolt och glad att få tillhöra en kyrka som har den andliga och den politiska kraften att kunna ta detta steg.Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) och Öppen kyrka stödde förslaget. Bland dem som röstade emot återfanns Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, ett 20-tal moderater och Frimodig kyrka.
Beslutet var inte enkelt. Välkomnandet av samkönade äktenskap innebär stora utmaningar för Svenska kyrkan - både i det ekumeniska arbetet och i uppgiften att hålla samman en kyrka där en engagerad minoritet tog avstånd från beslutet.
Själv ser jag beslutet som en seger för kärleken. All kärlek är bra kärlek, skriver Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen i Manifest för kristen vänster. I Johannes första brev (1 Joh 4:16) sägs: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. Kärlek kan aldrig vara fel - kärleken är en del av Gud. Det är omöjligt att tänka sig Gud utan kärlek och kärlek utan Gud. Därför är all kärlek bra kärlek.
En annan sak är hur vi som jordiska varelser väljer att reglera våra samlevnadsformer. Jag är trygg i min uppfattning att två vuxna människor som bekänner sin kärlek också skall få ingå äktenskap, och därför också väldigt glad över det beslut som kyrkomötet fattade i dag.
21 kommentarer:
Min tolkning av Guds ord är uppenbarligen inte det samma som majoriteten. Beslutet fattades utan dialog med oss som tror traditionellt (den stora minoriteten). Det är dags för oss att gå vidare. Nu lämnar frugan, barnen och jag organisationen. Det enda positiva med beslutet är att det togs i slutet av oktober (så att man slipper kyrkoavgiften om man går ur innan november).
Hälsningar
Henrik Andersson
Tycker du med andra ord att kärlek är synonymt med Gud eller är det olika saker som går in i varandra?
Viktor: Guds essens kan vi människor aldrig fullt ut förstå. Men i min tro är det den totala, självutgivande och villkorslösa kärleken som kommer närmast Guds väsen.
Men, och då kommer vi till varför jag ställde den första frågan. Man hör nämligen ideligen frågan kristna (alltid svenska kristna, oftast medlemmar i svenska kyrkan) att Gud är kärlek. Men, då frågar jag som Torbjörn Tännsjö: om Gud är kärlek, varför säger vi då Gud, vi har ju redan ett ord för kärlek. D.v.s. Gud måste vara något mer än kärlek?
Viktor: Eftersom vi människor inte kan känna Gud fullt ut eftersom vår jordiska tillvaro binder oss och vi bara har våra sinnen att lita till, så kan vi heller inte beskriva eller förstå Gud med våra jordiska begrepp. Gud är bortom allt detta.
Kärleken - både som företeelse och som begrepp - tror jag är det närmaste vi kan komma Gud. Det är den form vari han uppenbarar sig för oss. Men det innebär alltså inte att begreppen Gud och kärlek är mekaniskt utbytbara.
Det är en intressant debatt det här om kärlek. Frågan blir ju såklart hur man definierar vad kärlek är. Har man en syn på Bibeln som en bok som man inte styr över själv utan som tas emot som det står att man ska göra, som Guds ord måste ju det så idag populära begreppet "kärlek" omprövas. En liten fråga: hur många gånger står det i Bibeln att Gud är kärlek kontra hur många gånger står det att han är helig?
Är det kärleksfullt av Jesus att kalla folk för huggormsyngel?
Är det kärleksfullt att dela ut kvarnstenar?
Är det kärleksfullt att en dag komma tilbaka och döma världen och säga till en del "jag känner er inte, gå bort"?
...t.ex.
Dessutom måste en definition av Gud som kärlek som du här förespråkar, att all kärlek är bra eller Guds kärlek, innebära att alla relationer där man säger att kärleken är grunden vara ok, t.ex. incest. Hmmm.
Det mest tröttsamma med den här debatten är att folk vill ändra på kristendomen för att den inte passar vad dom själva tycker om. Om man vill vara homosexuell är det ingen som hindrar, men det är omöjligt att hävda att det sker med Guds välsignelse om man läser hela sin Bibel eller kan sin kyrkohistoria. Bibeln kallas inte för Guds uppenbarade ord för intet. Den uppenbarar vad Gud vill och såvitt jag vet har det inte kommit en Bibel version 2.
Men som du säger, det här är ju din tro. Jag tror att det är symptomatiskt. Genom historien har man alltid sagt "vår" tro, men det kan du inte längre säga för din tro har lämnat traditionell och historiskt vedertagen tro. Ortodoxa och Katolska kyrkan (tillsammans med nästan alla historiskt relevanta samfund) har förlorat en broder/systerkyrka idag. I över 2000 år har de haft en annan åsikt om äktenskapet än SvKyrkan.
Det är ett stort steg att besluta och tro så som det har beslutats om homosex vigsel idag.
Det är svårt att inte bli arg idag men att älska sin nästa innebär för mig att älska även alla er som jublar över detta beslut. Mest ser jag det med sorg och besvikelse och undrar vilken nästa synd blir som "godkänns" av mänskliga majoritetsbeslut.
Tack för ditt svar Ulf. Det jag tycker är synd är att en definition av Gud som kärlek blir väldigt innehållslös. Det gör det ju helt omöjligt att överhuvudtaget vara ateist eftersom nästan alla människor tror på kärlek. Därför hade jag gärna sett att Bibeln, som sannerligen innehåller fler budskap än att Gud är kärlek, fick en större del i den svenska kristendomen. Jag tror ju inte på den Gud som beskrivs i Bibeln. Jag är inte så dum att jag anser att man ska tro på varje budskap som står i Bibeln men essensen och beskrivningen av Gud tror jag inte på så som det är skrivet i Bibeln. Därför vill jag i fortsättningen ha möjlighet att kalla mig ateist enligt principen (återigen från Torbjörn Tännsjö) att jag förkastar alla de hypoteser om Gud som lagts fram för mig. Men, om någon säger att Gud är kärlek då kan jag ju omöjligen kalla mig ateist längre. Men jag tror att varken jag eller kristendomen hade tjänat på ett sådant urvattnat Gudsbegrepp.
AK: Hur var det nu John Wesley formulerade det? Den kristne behöver sin bibel, sitt förnuft, sin kristna erfarenhet och kyrkans tradition.
Castor
Andreas: Du skriver att "Det mest tröttsamma med den här debatten är att folk vill ändra på kristendomen för att den inte passar vad dom själva tycker om." Men märker du inte högmodet i din inställning när du gör anspråk på att just Du skall avgöra vad Bibeln säger och vad kristendomen är?
Du har självklart rätt till din egen Bibeltolkning. Men varför skulle just din Bibeltolkning vara mer sann än Bibeltolkningen hos alla de kristna som bejakar samkönade äktenskap? Du står ju inte närmare Gud än vad vi andra kristna gör.
I svensk kristenhet utgör du och din bibeltolkning i dag en minoritet. När jag talar om "min tro" så har den därför en starkare förankring i svensk kristenhet än vad din har. Men det skulle aldrig falla mig in att därför uppmana dig att sluta tala om "vår tro".
Viktor: Kärlek är det djupaste och mest innehållsrika begrepp jag känner. Det som definieras i kärlek kan därför aldrig bli "urvattnat".
Castor: Completely agree!
Ulf: Men enligt min tolkning är Bibelns Gud en företeelse som är allt för komplex, allt för stor och innehållsrik för att enbart kunna sammanfattas med ordet kärlek. Jag tror på kärlek eftersom jag har varit kär flera gånger. Skulle du då säga att jag var kristen? Är det inte att göra religionen väl banal?
Personligen tycker jag förresten att det är väldigt bra att Svenska kyrkan sa ja till att viga samkönade par. Utifrån det jag läst av Bibeln tycker jag inte att beslutet nödvändigtvis strider mot den kristna läran.
Högmod? Låt oss hålla oss till fakta. Hur kan du påstå att jag är högmodig för att jag hävdar att "min" bibeltolkning är närmre gud/bättre. "Min" tolkning är ju inte min egen. Jag delar den med den förkrossnade majoriteten levande och döda kristna. Låt oss inte förvränga vems teologi som bryter mot traditionens tolkning av bibeln.
Desutom är det extremt etnocentriskt att hävda att en (tveksam) majoritet i Sverige har hittat rätt men att katolksa/ortodoxa/karismatiska och andra har haft fel i alla dessa år.
Castor: wesley var rätt tydlig med att bibeln var den enda grunden men att traditionen och förnuftet och erfarenheten var viktiga för det kristna livet. Han ändrade ingen teologi och var anglikan till döden. jag tror att wesley var mer vän av den kristna tron som kan säga "vår" tro med hela historien.
/andreas
Andreas: Jag är ledsen, men det är svårt att tolka din tvärsäkerhet kring vad som egentligen är Guds vilja som något annat än just högmod. Du vet ju att så många andra kristna - varav huvuddelen av kristenheten i Sverige - som seriöst brottats med dessa frågor har landat i en helt annan uppfattning än den du har. Din tvärsäkerhet om att just din tolkning är rätt och de andras fel indikerar en bristande respekt för dessa människors bedömningar om hur vi tolkar Guds vilja.
Det finns ett ord för en sådan tvärsäkerhet - det ordet är fundamentalism. Och fundamentalism i kombination med vår mänskliga ofullkomlighet leder lätt till förödande konsekvenser.
Jag tror att det är bäst av vi slutar innan vi blir ovänner. Självklart är jag fundamentalist-jag tror på kyrkans fundament. Vad kallas dom som förstör dom?
Gör ett experiment: om mitt samfund beslutade att acceptera otrohet i äktenskap i kärlekens namn och vi drev den tron...skulle vi vara högmodiga eller skulle de som menade att vi lämnade historisk kristen tro? Nån måste ju fel.
Jag tackar för möjligheten att kommentera på din blogg och önskar dig Guds nåd och frid.
/Andreas
Andreas: Nej, ovänner skall vi inte bli. Jag fortsätter gärna diskussionen i ett annat sammanhang.
Om ditt samfund beslutade att acceptera otrohet i äktenskap i kärlekens namn så skulle jag med full kraft argumentera för att det var en orimlig tolkning av Bibeln och av Guds vilja. Men jag skulle göra det utifrån min insikt att många avsnitt av Bibeln kan tolkas på olika sätt, och att jag som ofullkomlig människa aldrig kan göra anspråk på att själv stå för den sanna tolkningen.
Allt gott och Guds frid till Dig också.
"många avsnitt av Bibeln kan tolkas på olika sätt..."
Absolut. Det finns t ex ord med mer än en betydelse.
Men hur ska man tolka Levitikus 18:22? Personligen kan jag inte se 2 tolkningar där.
EL
EL: Levitikus 17-26 är fylld med s k helighetsregler som kristendomen inte följer, eftersom kristendomen menar att Jesus upphävde lagen genom att fullborda den. T ex 19:27 om hår- och skäggklippning, eller 17:10 omvad man får äta och inte äta.
Nice try, Ulf:-) Vad har nu samkönade äktenskap med hår och skägg att göra? Men det har en hel del att göra med 18:22 som du undviker.
Och hur är det numera med äktenskapsbrott, 18:20, eller att ohelga Guds namn, 18:21? Hur var det nu med Budorden, har de blivit rekommendationer?
EL
Nu förstår jag inte din poäng, EL. Om du är emot samkönade äktenskap beroende på vad som sägs i 18:22 så måste du väl också vara emot att män rakar sig (19:27) och att vi äter den typ av kött som vi gör (17:10)? Eller?
Du duckar bra, Ulf:-) Nej, jag bryr mig inte alls om ifall män har krussidull eller inte eller om vad folk äter. Var och en sin egen diet. Samkönade par ska ha samma rätt till ett "kontrakt" som alla andra par för att skydda sig i samhället. Men att religiöst viga samkönade par går ju helt stick i stäv med bl a kristendomen och de andra två stora religionerna. Kristendomen är tyvärr på utväg i Europa och jag tvivlar på att de alltmer tomma kyrkorna kommer att fyllas något nämnvärt med den nya lagen.
EL
Tack för detta fina bidrag. Innan jag observerade bloggen så han jag skriva en egen men ytillfogade då en hänvisning till denna på slutet, "Att prångla ut fördomar mot homosexuella under åberopande av akademisk titel" ( http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36972)
Mvh
Bo Widegren
Skicka en kommentar