Nej, jag har inte läst alla amerikanska presidenters samtliga uttalanden om den israelisk-palestinska konflikten. Men jag har svårt att se att någon tidigare president gått så långt i sitt stöd för den palestinska saken och samtidigt markerat avstånd mot den israeliska bosättningspolitiken som Barack Obama gjorde i sitt tal i Kairo i dag. Lägg därtill att Barack Obama under sin första resa till Mellanöstern väljer att överhuvudtaget inte besöka Israel, så förstår man hur långt ute i kylan Israels nuvarande regering placerats.
Efter några starka formuleringar om den ohyggliga Förintelsen övergick Obama till att tala om palestinierna:
For more than sixty years they have endured the pain of dislocation. Many wait in refugee camps in the West Bank, Gaza, and neighboring lands for a life of peace and security that they have never been able to lead. They endure the daily humiliations large and small that come with occupation. So let there be no doubt: the situation for the Palestinian people is intolerable. America will not turn our backs on the legitimate Palestinian aspiration for dignity, opportunity, and a state of their own.
Det Obama gjorde i sitt tal i dag var att peka ut riktningen för den fredsprocess han föresatt sig att genomdriva. Den kommer att ta tid. Men hans agerande gjuter i varje fall nytt mod hos alla med sorg i hjärtat såg hur Obamas föregångare George Bush stillatigande lät fredsprocessen klinga av och den israeliska bosättningspolitiken fortgå.
Om några veckor kommer Obama att presentera hur han mer konkret skall gå till väga för att åstadkomma tvåstatslösningen. Det är då det börjar på allvar.
5 kommentarer:
"For more than sixty years they have endured the pain of dislocation. Many wait in refugee camps in the West Bank, Gaza, and neighboring lands for a life of peace and security that they have never been able to lead. They endure the daily humiliations large and small that come with occupation."
Nåväl, han kunde varit tydligare, men han anklagar inte Israel för detta. Av artighetsskäl (och i mitt tycke feghet) säger han inte att detta orsakades av palestiniernas och övriga arabstaters anfallskrig mot judarna i regionen, samt vägran att acceptera det judiska folkets rätt till självbestämmande. Detta trots att han befinner sig i ett av de fem länder som startat flera utplåningskrig mot Israel (och förlorat), samt i 19 år brutalt ockuperat Gazaremsan mellan 1948 och 1967.
En annan besvikelse var föstås att han inte sade ett ord om det arabiska folkmordet mot svarta i Darfur (han sade bara ordet "Darfur" utan att säga vad som händer där, och vem som är skyldig).
I helhet ett dåligt och historiskt felaktigt tal, men av kanske förståeliga skäl något tillrättalagt för en arabisk och islamisk publik.
På det stora hela är det ju så att Obama är president i USA, och inte någon annastans. Om han vill få gehör för sina åsikter i exempelvis demokratin Israel så får han räkna med att öppna upp för en dialog med den valda regeringen där, och presentera vad han har utverkat för kompromisser från palestinierna och övriga araber.
Den vanliga historieförfalskningen, Simon, om ursprunget till konflikten. Jag rekommenderar läsning av Ilan Pappe m fl om hur det verkligen gick till när Palestina föröddes. Israel har alltid valt våldets väg i stället för att kompromissa. Redan 1949 var arabstaterna villiga att acceptera en tvåstatslösning.
Aimo skrev: "Redan 1949 var arabstaterna villiga att acceptera en tvåstatslösning."
- Du skämtar, va?
På mitt jobb var vi alla överens om att Obama är en fantastisk talare...två av oss gillade dessutom vad han sade, den tredje är mer skeptisk men ansåg att vi borde anställa honom som försäljare - om han överlever sin mandatstid.
Tonen bland kommentatorerna i radion var ganska skeptisk och cynisk - Obamas tal "dröp av honung", och han gjorde allt för att smeka den muslimska världen medhårs. Det kändes väldigt typiskt Mellanöstern - vi tror fullt och fast på alla dåliga nyheter, men när någon säger någonting positivt, då är det mest blablabla och ljug och båg och den som tror på sådant är naiv (det gäller ännu mer de palestinier jag talar med, som är mer än luttrade).
Apropå Bushadministrationens Mellanösternpolitik och att låta "fredsprocessen klinga av" - i januari hörde jag freds- och konfliktforskaren Marc Gopin säga att Bushadministrationens neokonservativa ideologi och dess Mellanösternpolitik var den "farligaste, mest antidiplomatiska, antiintellektuella och antianalytiska ideologi som någonsin tagit sig in i State Department". Det handlade enligt honom inte enbart om passivitet utan om en våldsam linje som helt avstod från att överhuvudtaget relatera till den palestinska sidan i konflikten.
Gentemot Bush är Obamaadministrationen en enorm förändring.
Jag håller med Aimo, Simon kör med den vanliga historieförfalskningen. Simon ta och läs Ilan Pappe
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2008/08/den-palestinskaflykting-katastrofen.html
Vi får be för att Barack Obamas fredsplan lyckas, människorna i det heliga landet behöver det.
Skicka en kommentar