I vårt hyperindividualiserade samhälle är valmöjligheterna fler än någonsin. Du bestämmer själv över hur du vill placera dina pensionspengar, hur din gymnasieutbildning skall utformas eller vilka komponenter som skall finnas i din nya bil (om du nu skulle ha råd att köpa en sådan). Brudpar utformar själva sin vigselceremoni, i dialog med din läkare diskuterar du tänkbara diagnoser samt för- och nackdelar med olika behandlingar. I debatten framförs förslag om att människor med annan tro än kristen själva skall få disponera samma mängd dagar som de kristna helgdagarna, för att få vara lediga eller fira sina religiösa högtider. Är denna utveckling på gott, eller har vi förpassats till valfrihetens tyranni?
I en alldeles utmärkt artikel i Dagens Nyheter (9/11) skriver Kajsa Ekis Ekman (ännu ej på nätet) att dagens valfrihet egentligen bara är en form av kontroll, ett sätt att "hålla oss upptagna med banaliteter, meningslösa val, för att vi inte ska hinna med de riktiga valen." Ekman refererar författaren Haim G Ginnott som i boken "Lyckligare barn" visar hur föräldrar använder valfrihet för barnen som en maktstrategi. Föräldrar vill att barnet skall äta upp sin frukost, och försätter därför barnet i ett antal valsituationer: Vill du ha rostat bröd eller vanligt bröd? Vill du ha mjölk eller juice? Vill du ha stekt ägg eller kokt ägg? Barnet väljer och väljer mellan de givna alternativen, men ställs aldrig inför valmöjligheten att avstå från frukosten.
I arbetarrörelsen användes ordet "valfrihet" tidigare för att synliggöra t ex rätten för arbetarbarn att få studera, och inom kvinnorörelsen om kvinnors rätt till abort. I dag har innebörden av ordet valfrihet förändrats: "Om det tidigare handlade om rätten att välja något annat, går dagens valfrihet ut på att välja mellan samma sak."
Desto viktigare att dagens arbetarrörelse i sin strävan att vinna tillbaka frihetsbegreppet från högern förmår skilja just mellan frihet och valfrihet.
Valfrihetens tyranni borde kanske utgöra en särskild krets i Dantes Inferno, förslagsvis som nummer två och en halv, mellan vällust och omättlighet?
16 kommentarer:
Exakt, valfriheten är idag rent sysselsättningstvång för hindrande av tankeverksamhet. Undrar hur många veckor om året man förväntas lägga ner bara på att välja teleoperatör och elbolag, jämföra ständigt växlande tariffer etc.
Valfrihets har någon kallat det, också ett bra ord.
Valfrihets var riktigt fyndigt - det tar jag med mig!
Man måste som individ bestämma hur mycket man vill sysselsätta sig med olika val. Då blir det ytterligare ett val! Det kan så lätt bli överbelastat. Hur stressigt det blir beror också på ens erfarenheter. Nyinvandrade från Sovjetunionen till USA hade det mycket jobbigt att ställa om sig från ett samhälle där det mesta bestämdes åt en till ett samhälle där man väntades göra informerade val. Jag gissar att det är lättare för yngre i Sverige att handskas med den utvidgade valfriheten än för oss äldre. När jag var barn fanns knäckebröd, råglimpa (söt)och långfranska i handeln. Då var det lätt att välja. Men bägge mjukbröden hade för lite fibrer.
Jag läste om en amerikansk kvinna som gjorde sig av med en del av valstressen med att göra t.ex. klädval så enkla som möjligt. Hon hade tre exemplar av samma klädsel och det fick räcka.
A-K Roth
Tror du sätter fingret på något viktigt Ulf!
Som förälder har jag precis börjat bekanta mig med förskolevärlden. Här blir det tydligt att valfriheten handlar om att välja samma sak. Det är massa olika dagistyper och olika profil för avdelningarna (utedagis, simdagis, montesori, etc..). Här får vi välja hur mycket vi vill, men det är val av samma sak, d.v.s. förskola.
Att däremot vilja välja någon annan barnomsorgsform, t.ex. att själv använda skattesubventionerna till att ta hand om sitt eget barn, kan man glömma direkt. Det skulle ju, som du mycket riktigt säger, vara att välja något annat. Men sådana val får inte plats i likriktningens Sverige.
dogge. Ulf Bjerelds drömsamhälle är inte mindre likriktat. Han vill exkludera privata företag, och därmed privatra initiativ.
Såna samhällen blir förtryckande.
På kibbutzen slipper man göra några som helst val, och man kan gå igenom hela livet utan att fatta ett enda beslut (annat än att välja sin make-maka). Ändå har bara ca 3% av Israels befolkning valt att leva på en kibbutz, eller undvikit att välja att lämna kibbutzen där de föddes.
Så människan vill kanske ha så mycket valfrihet som möjligt, trots allt.
GT
Dogge: Simdagis - tack gode Gud att det inte fanns på min tid...
Ditt exempel är utmärkt på problematiken. Sedan är det ju till syvende och sidst en politisk fråga vilka valmöjligheter statsmakten skall erbjuda. Skall staten - som du antyder - subventionera hemmavarande föräldrar i lika stor utsträckning som man subventionerar arbetande föräldrar? Varken den nuvarande eller den förra regeringen vill det. Kanske ett uttryck för den s k arbetslinjen... ;-)
Nu tror jag inte ett dugg på att de yngre "har lättare" att välja. De är bara så vana vid att deras fritid har beskurits radikalt av alla dessa val och att alla dessa transaktionskostnader har lagts på dem, att de inte vet att livet kan vara både roligare, enklare och med mer tid för sådant som är intressantare eller viktigare än att sätta sig in i alla specialerbjudanden och valalternativ.
Jag tycker det var mycket bättre när vi bara hade en leverantör av el, som dessutom var mycket billigare. Det var enklare att köpa tågbiljett när det bara fanns ett alternativ etc.
Inte konstigt alls att ungdomar inte hinner att engagera sig i allt det vi hann med när vi var unga. Att de inte klagar beror bara på att de har indoktrinerats att tro att de är friare än vi var när vi var unga. I själva verket är det precis tvärtom.
Sedan handlar det också om val och val. Somliga val är sådana att man kan välja om om man valde fel, andra val gör att det är kört om de blev fel, som just val av skolor exempelvis.
Fantastiskt bra inlägg! *ryser* Ska bli dagens diskussionsämne...
Stolt och glad att ha vunnit high tides uppskattning!
Mycket är lättare för de yngre, det här med datorn som de yngre tycks ha fått med modersmjölken, t.ex., men visst, har det gått så långt att flera elbolag slåss om kunder i varje kommun blir det ganska komplicerade val. Något måste väl för fasen vara centrerat. Posten till exempel. kommer man numera till en ny plats i Sverige och frågar var posten ligger så finns den inte. :(
A-K
A-K
Vadå problematiskt med posten när man kommer till en främmande ord? Jag vet inte var den finns i min lilla hemkommun ens. Än ska man ta sig till järnhandeln för något postärende, än ska man bege sig till Preem och än ska man uträtta ett postärende någon annanstans, som man inte vet var det ligger.
Som sagt, det finns ingen post längre. Det finns bara något som krånglar till livet för oss alla. Så idiotiskt att man inte tror att det är sant. Den förra regeringen slog sönder ett av världens effektivaste postsystem.
IT är nog bra, men ack så uselt att skicka paket över.
Det där med de religiösa helgdagarna är intressant. I Israel har t ex kristna rätt att ha ledigt på söndagar (istället för fredagar som de flesta judar och muslimer) och arabiska skolor som har både muslimska och kristna lärare är öppna måndag-torsdag plus lördag. Likadant har druserna rätt att ha ledigt på sina helger, muslimerna på sina och kristna på sina, t ex julhelgen (då ju judar och muslimer jobbar som vanligt).
Jag tycker att det är en valfrihet som är av godo och som tillgodoser minoriteters behov. Det är inte samma sak som när valfrihet används som maktstrategi, vilket jag också som förälder gör för att barnet ska bli nöjt och ha "bestämt själv". Det där med brudparen och läkarna tycker jag också är helt OK. Vad var bättre förut exakt, att doktorn och prästen var allvetande och allenarådande?
Det här med valfrihet är utmärkt, men det är klart att har man inställningen att man alltid ska välja billigast/klokast osv då kan det bli lite jobbigt. Men ändå tycker jag att det är avsevärt mycket roligare att göra egna fel än att låta storebror Staten bestämma för mig hur jag ska gifta mig och vilken slags telefon jag ska ha. Lite proportioner skadar aldrig (eller så kan man flytta till Nordkorea, där finns det ändå inget att välja på).
Angående posten håller jag dock med - posten var och är en bra institution som jag också saknade i Sverige när jag var där sist. Posten i Israel är kvar (hittills). Däremot vore det en bra sak om vi äntligen kunde bli av med elmonopolet.
Postens sorgliga död och därmed postbussarnas antar jag, till trots, finns nu fler val när man reser i Sverige. Det var en trevlg överraskning.
I en politisk kontext är nog ändå frihet detsamma som valfrihet (sic) om man inte vill begränsa antalet politiska partier.
Om man i andra sammanhang menar att valfrihet inte är det samma som frihet så har man också bördan av att visa var gränsen går mellan frihet och antalet möjliga val i de olika sammanhangen.
/BR
Jag håller med, valfrihet och frihet är inte samma sak. Men vad är alternativet i moderniteten? Jag har frågat mig om det är möjligt att fråga människor hur de vill leva sina liv, eller om alla är för indoktrinerade i den moderna ordningen att det är helt naturligt att dela upp sitt liv i faser; barn, skola, arbete, pension; mellan vilka man 'väljer' vad man vill göra. Av de alternativ jag sett till den liberala ordningen finns väl bara den aristotelianska polis'en och någon form av republik a la Pettit/Skinner. I båda fallen har man mindre valfrihet, men fokuserar istället på ett gott liv i enlighet med sin roll, t.ex., i relation till sin natur, samhälle eller stat beroende på modell. Jag vet inte om jag ens hade hört talas om något av alternativen innan jag bytte Lund mot England; i Sverige finns helt enkelt bara en tänkbar modell (den liberala, med 'val'). Människor i Sverige är för outbildade för att förstå alternativen. Jämför offentlig debatt i England, Frankrike, Tyskland, USA etc. mot Sverige. Inte ens på statsvetarinstitutioner fokuserar man på politisk teori.
För att inflika en tanke till om frihet i den moderna liberala kapitalismen; G.A. Cohens 'banala sanning'. I en kapitalistisk stat är man fri att göra vad man vill med sin egendom; alla andra är ofria att använda den egendomen. Även om man likställer frihet med valfrihet, hur mycket begränsas man inte redan av den sanningen?
Skicka en kommentar